Skrämmande bra...

Dagen till ära tänker jag också hoppa på skräcktåget och komma med lite förslag på böcker som passar denna helg.

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Den hittills bästa moderna vampyrromanen, också för att den inte bara ger läsaren kalla kårar. Utan också för att den faktiskt har något att säga om vårt samhälle.
Och till det ska sedan adderas ett klockrent porträtt av en svensk förort i början av 80-talet, i skuggan av kalla kriget, strider om löntagarfonder och en rysk ubåt i Karlskrona skärgård.
Om ni nyligen har läst Låt den rätte komma in så ta då vilken som helst av John Ajvide Lindqvists romaner, men då vill jag främst rekommendera hans senaste, Lilla stjärna.

2. Apropå vampyrer så går det inte att skriva en sådan här lista utan att nämna en otrolig skräckförfattare. Nämligen Anne Rice, vars vampyrböcker i min mening är något av det bäst inom genren.
Även om det är Louis som spelar huvudrollen i den första boken, En vampyrs bekännelser, så är det karaktären Lestat som är seriens riktiga huvudperson.
Den amoraliske och lustdrivne Lestat, med sina adliga rötter i det förrevolutionära Frankrike, är en fantastisk karaktär. Anne Rice lyckas med konststycket att få läsaren att hata honom och sympatisera med honom på samma gång.
För övrigt något jag gillar med hela serien är att böckerna är inte skrivna i kronologisk ordning utan historien växer fram organiskt genom att de olika karaktärerna berättar sin historia och ger ytterligare bitar till pusslet.

3. Egentligen vad som helst av Edgar Allan Poe, men om jag ska göra ett urval så blir det dels novellen Huset Ushers fall, dels dikten Korpen.
Huset Ushers fall är berättelsen om en bror och en syster. De sista av sin släkt, som en kväll får besök av broderns bästa vän, som är historiens anonyme berättare. Under besökets gång dör systern och placeras i familjens valv. Men en tid därefter märker de två männen att de blir alltmer rastlösa och oroliga.
Korpen är en lång berättande dikt. Huvudpersonen, Poes alter ego, sitter i sitt arbetsrum och sörjer förlusten av sin älskade Lenore. Då får han plötsligt besök av den enponymiska korpen.
Båda berättelserna tillhör Poes bästa verk, med sin täta och stundtals blodisande stämning.



Dagens citat: "Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visiter," I muttered, "tapping at my chamber door—
Only this, and nothing more." (Den inledande strofen ur Korpen)

"Quoth the raven, 'Nevermore.'" (Ett återkommande citat ur Korpen)

"During the whole of a dull, dark, and soundless day in the autumn of the year, when the clouds hung oppressively low in the heavens, I had been passing alone, on horseback, through a singularly dreary tract of country; and at length found myself, as the shades of the evening drew on, within view of the melancholy House of Usher." (Inledande meningen ur Huset Ushers fall)

Hälsning från andra litterära nejder

Alltid lika kul när goda vänner hör av sig. Därför var det en extra rolig överraskning att få ett vykort från mina vänner Kalle och Linn som för tillfället är på en resa jorden runt. De har för tillfället nått fram till Nya Zeeland, vykortet däremot är skickat från Kalifornien.

Självklart redogör Kalle och Linn för vilka litterära turistmål de har besökt. Två av de som avklarats av är gatan Cannery Row i Monterey och City Lights Bookstore i San Francisco. Vad är det då som gör dessa till litterära resmål?

Cannery Row förekommer i John Steinbecks roman från 1945, med samma namn som gatan. Berättelsen rör sig kring fiskeindustrin där och människorna vars liv är beroende av den under depressionen. Gatan hette från början Ocean View Avenue, men den döptes om, boken till ära. Cannery Row filmatiserades 1982 med Nick Nolte och Debra Winger i huvudrollerna.

City Lights Bookstore grundades 1953 och blev berömd efter att ägarna hade publicerat Allen Ginsbergs Howl and Other Poems, som innehåller Ginsbergs mest kända verk, dikten Howl.

Dagens citat: "Cannery Row in Monterey in California is a poem, a stink, a grating noise, a quality of light, a tone, a habit, a nostalgia, a dream." (Den inledande meningen i Cannery Row)

"I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked, 

dragging themselves through the negro streets at dawn looking for an angry fix, 

angelheaded hipsters burning for the ancient heavenly connection to the starry dynamo in the machinery of night," 

(Inledningen av dikten Howl.)

Kliande fingrar

Det började klia ordentligt i fingrarna efter att jag läst Svenskans recension av Philip Roths senaste bok Nemesis. Så jag slängde mig in på Adlibris, letade upp den och i samma veva lade jag ytterligare fyra av hans böcker i varukorgen.

Förutom Portnoy's complaint blev det även American pastoral, I married a communist och The Human stain. Men innan jag tryckte på köpa-knappen kröp den lilla snåljåpen fram i mig.

Jag har ju en ganska stor hög med böcker att läsa, bland annat Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly och Alain Mabanckous två romaner Slut på kritan och Ett piggsvins memoarer.

Fast böckerna finns ju kvar på Adlibris även nästa löning. Får se hur mycket av läshögen jag har avverkat då. Har jag tur så blir det bokinköp som belöning.

Dagens citat: "To become a celebrity is to become a brand name. There is Ivory Soap, Rice Krispies, and Philip Roth. Ivory is the soap that floats; Rice Krispies the breakfast cereal that goes snap-crackle-pop; Philip Roth the Jew who masturbates with a piece of liver." (Philip Roth, där han syftar på en berömd scen ur just Portnoy's complaint.)

"The cruelest thing anyone can do to Portnoy’s Complaint is to read it twice." (Kritikern Irving Howe, citerad i New York Times.)

Författarröster del 9: Ann Heberlein

Foto: Sofia Runarsdotter

Dags för en ny författare att komma till tals här på bloggen. Jag fortsätter med ytterligare en svensk författare, nämligen Ann Heberlein, teologie doktor i etik vid Lunds Universitet.

Hon har skrivit flera böcker om ämnen som ondska, ansvar och sexualitet. Den allra senaste betitlad En liten bok om ondska.

Fast hon är kanske mest känd för den självbiografiska boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. I den berättar hon om att hon är bipolär, det som tidigare kallades för manodepressivitet.

Därför inleds denna del av Författarröster med att Ann Heberlein själv får läsa ur Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.


Här kommer den första och andra delen av en debatt med Ann Heberlein och den australiensiske filosofen Peter Singer. Övriga delar hittar du här.



Ett klipp från TV4:s Efter Tio där hon diskuterar En liten bok om ondska.


Nästa klipp handlar om samma bok men kommer från Babel.


Samma bok, men programmet heter Sverige och sänds även det på SVT.


Ann Heberleins skiftesföreläsning i Malmö högskolas bibliotek. Sändning via Bambuser från den 4 oktober 2010.


Dagens citat: "Vem ringer man när man inte orkar leva? Vem ringer man när man inte vill leva? Observera min for mulering, den är viktig. Jag har inte någon längtan efter att dö. Jag vill inte dö. Jag åtrår inte döden. Jag är ingen Werthertyp, ser inte självmordet som någon radikal frihet i någon existentialistisk mening. För mig är självmordet snarast en tvångstanke. Nej. Jag längtar inte efter att dö. Det är livet jag inte klarar av. San ningen att säga så är jag rädd för att dö. Jag är rädd för tomheten, för att allt tar slut, för evigheten. Jag är rädd för ganska mycket, och mycket av det jag är rädd för har med evighet att göra." (Citat ur Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva)

"Ändå kan jag inte släppa tanken på den ondskan – förstått som summan av de onda handlingar människor utför – som också finns i världen. Det där "varför?" som människan upplever när hon konfronteras med ondska, lämnar mig ingen ro." (Citat ur En liten bok om ondska)

På nattduksbordet just nu...

I början av september skrev jag i ett inlägg att jag hade införskaffat Kosmokomik av Italo Calvino. Ända sedan dess har den figurerat på min lista av böcker jag läser just nu.

Det är lite av en sanning med modifikation, eftersom jag inte aktivt läser den för tillfället. Men det är ju en novellsamling och med sådan är det lite skönt att bara ha liggande och läsa en berättelse då och då när andan faller på.

Samma syfte tjänar min Dorothy Parker-antologi The Portable Dorothy Parker. Ibland plockar jag upp den, läser en dikt eller två, kanske en novell. Alldeles utmärkt när man behöver lite avkoppling för alla andra böcker som läses för tillfället.

På tal om italienare så håller jag även på med Rosens namn av Umberto Eco, som en del av tegelstensutmaningen jag accepterade. Märker nu att det kan bli lite svårt för mig att hinna med ytterligare en tegelsten i höst. Men man ska aldrig säga aldrig.

Lite som gör att det går så långsamt med just den är att jag läser en massa andra böcker samtidigt som Rosens namn. Jag frilansar ju även som bokrecensent för Skånska Dagbladet och har nyligen lämnat in en recension samt har två till som ska skrivas så fort jag läst böckerna.

Men det är också därför jag behöver ha en Kosmokomik och The Portable Dorothy Parker liggande på nattduksbordet. För avkopplingens skull.

Dagens citat: "That would be a good thing for them to cut on my tombstone: 'Wherever she went, including here, it was against her better judgment.'" (Dorothy Parker)

"I set my hand to the art of writing early on. Publishing was easy for me, and I at once found favor and understanding. But it was a long time before I realized and convinced myself that this was anything but mere chance." (Italo Calvino)

"To read fiction means to play a game by which we give sense to the immensity of things that happened, are happening, or will happen in the actual world. By reading narrative, we escape the anxiety that attacks us when we try to say something true about the world. This is the consoling function of narrative — the reason people tell stories, and have told stories from the beginning of time." (Umberto Eco)

Här är listan på vinnarna

Här kommer mina nomineringar till det enda bokpris jag anser bör räknas, nämligen bloggarnas eget. Men först en liten snabb genomgång av nomineringskriterierna.

Varje bokbloggare får nominera fem böcker, som dessutom ska poängsättas. Fem poäng till den man tycker är bäst och sedan vidare ner till ett poäng. Böckerna måste vara utgivna i Sverige mellan november 2009 och november 2010. De kan vara skrivna av både svenska och utländska författare, men de måste finnas tillgängliga på svenska.

Min lista blir dock liten, men naggande god. Förklaringen är ganska så simpel. Jag har inte läst så fruktansvärt många böcker som har getts ut under den stipulerade tidsperioden. Däremot mer som har getts ut tidigare och det känns inte direkt konstruktivt att nominera till exempel Möss och människor.

Här kommer min nomineringslista:
5p: Nocturner av Kazuo Ishiguro
4p: Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist
3p: Lazarusprojektet av Aleksandar Hemon
2p: En kamp för frihet: Aung San Suu Kyi av Jesper Bengtsson
1p: Udda verklighet av Nene Ormes

Sedan kom jag att tänka på en grej till nästa år. Vad sägs om att införa ett pris för bästa författarskap? Ett slags "lifetime achievement award" där vi bokbloggare får nominera författare baserat på hela deras livsverk. En idé med framtiden för sig hoppas jag.

"...live as a monster, or die as a good man..."

Måndagskvällen tillbringades i sällskap med min gode vän Gustaf (hans blogg), god mat, gott vin och en väldigt bra film. Vi såg nämligen Shutter Island, med bland annat Leonardo DiCaprio och sir Ben Kingsley, mästerligt regisserad av Martin Scorsese. Filmen bygger på thrillern Patient 67 (Shutter Island) av den amerikanske författaren Dennis Lehane.

Jag är ju ingen större fantast av deckare och annan krimlitteratur. Om jag ska ta del av den genren föredrar jag filmen som medium. De få undantagen har varit Agatha Christie och Minette Walters, som jag för övrigt har haft väldigt stor behållning av.

Fast nu var Shutter Island så fantastiskt bra att jag känner ett otroligt sug efter Dennis Lehanes böcker i allmänhet och Patient 67 i synnerhet.



Dagens citat: "He reminds me of that excitement when De Niro and I stumbled upon a way of working together - a similar kind of energy to the actors in the 1970s. It’s very rare for me to find that kind of connection again. Leo will give me the emotion where I least expect it and could only hope for it about three or four scenes. And he can do it take after take." (Martin Scorsese om Leonardo DiCaprio.)

"Don't you get it? You're a rat in a maze." (Karaktären George Noyce spelad av Jackie Earle Haley.)

"You're smarter than you look, Marshall, that's probably not a good thing." (Karaktären Rachel Solando spelad av Patricia Clarkson.)