Att hålla sina löften

Jag började under måndagskvällen att läsa Människohamn av John Ajvide LIndqvist. Skulle ta bussen till Lund och träffa en kompis och behövde något att läsa under bussresan.

Har på sammanlagt 80 minuters bussresa (tur och retur Hörby-Lund) kommit 97 sidor in i historien. Och jag sitter fullkomligt fast. På väg hem från bussen längtade jag verkligen efter att få komma hem och lägga mig, så jag kan fortsätta läsa.

Alla hans böcker jag har läst har haft den effekten på mig. Särskilt då Låt den rätte komma in. Den fick mig nästan att glömma bort att äta. Därför ska det bli spännande att snart få sätta tänderna i hans senaste roman Lilla stjärna.

Men inser också att jag nästan har brutit ett löfte till mina vänner Eva och Anna. Lovade ju dem att jag skulle börja läsa Jane Austen. Jag försvarar mig med att jag inte har hunnit till biblioteket än och lånat böckerna.

Så nästa bok efter Människohamn kommer att bli Sense and Sensibility av Jane Austen. Förhoppningsvis går det att låna den på engelska.

Dagens citat: I will not say that your mulberry-trees are dead, but I am afraid they are not alive. (Jane Austen i ett brev)

Om recensioner

Har under de senaste dagarna följt en intressant debatt på bloggarna En full bokhylla är en rikedom och Bokbabbel. Den handlar om recensionsexemplar och hur man som bloggare bör hantera detta. Jag tänker inte sammanfatta debatten här, men följ gärna länkarna. Det är intressant läsning.

Skulpturen "Der moderne Buchdruck" på "Walk of Ideas" i Berlin.

Däremot tänkte jag ge min egen syn på hur jag tänker hantera recensioner på BiblioPepe. Jag är ju ny som bokbloggare och har ärligt talat inte funderat särskilt mycket på OM jag överhuvudtaget ska be om recensionsexemplar från något eller några förlag.

Fast om jag skulle göra det skulle jag självklart se till att recensera allt jag får. Recensionsexemplar är inget man ska be om för att expandera sin bokhylla. Däremot får nog recensionsdatumen hållas lite flexibla, utan att man då publicerar sin recension före utsatt recensionsdatum. Men förlagen måste acceptera att när bokbloggare, som jag, recenserar böcker ideellt att recensionsdatum inte alltid kan hållas.

För tillfället kommer jag dock inte att beställa recensionsexemplar. Utan de få recensioner jag publicerar här kommer att vara recensioner jag har skrivit för att jag tycker det är kul och för att jag har haft lust.

Anledningen till detta är att jag vill att denna blogg ska vara ett fritidsnöje och en avkoppling. Jag är rädd för att om jag börjar beställa recensionsexemplar så kommer nöjet att långsamt förvandlas till ett jobb som måste utföras. Och det vill jag inte.

Därför kommer jag nog (självklart slänger jag in en brasklapp) fortsätta som jag gjort och bara recensera böcker jag känner för. Oavsett om det handlar om romaner utgivna 1937 (som Möss och människor) eller splitternya debutantromaner fortfarande varma från tryckpressen.

Dagens citat: "A novel is balanced between a few true impressions and the multitude of false ones that make up most of what we call life. It tells us that for every human being there is a diversity of existences, that the single existence is itself an illusion in part, that these many existences signify something, tend to something, fulfill something; it promises us meaning, harmony, and even justice." (Saul Bellow i sin Nobelföreläsning)

"Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag ett utkast." (Karen Blixen)

Att läsa eller inte läsa Jane Austen...

Fastnade framför filmen The Jane Austen Book Club, som faktist inte var helt dålig. Definitivt ett trevligt tidsfördriv en blåsig söndagkväll i slutet av maj.

Filmen, som bygger på en bok, handlar om fem kvinnor och en man som startar en bokklubb som uteslutande ägnar sig åt Jane Austen och hennes romaner.

Under filmens gång började jag fundera lite över just Jane Austen, eftersom det inte var så länge sedan en vän till mig uppmanade mig att läsa hennes romaner. Och det var väl lite det som är grejen med att läsa. Att våga läsa böcker som man är övertygad om att man inte ska tycka om.

För så har mitt förhållande till Austen varit. Ända sedan jag först fick reda vem Jane Austen var och vad hon skrev så har jag reflexmässigt bestämt mig för att inte läsa hennes böcker. För jag visste ju att jag inte skulle tycka om dem.

Men börjar mitt motstånd långsamt krackelera. Om det beror på filmen eller den vänliga, men bestämda, uppmaningen från min kompis. Kanske har jag börjat inse att det är dags att öppna sinnet lite?

Dessutom har författaren Seth Grahame-Smith gett ut Austen-pastischen Pride and Prejudice and Zombies. Och strax därefter gav Ben H. Winters ut Sense and Sensibility and Sea Monsters. Båda har Jane Austen som medförfattare.

Bara att någon har gjort pastischer gör mig nyfiken på originalen. För om jag ska läsa pastischerna måste jag ju nästan läsa originalen också. För att verkligen förstå, eller hur?

Mycket av Austen har ju filmats också därför kommer här ett litet klipp från Ang Lees filmatisering av Sense and Sensibility från 1995.



Vad säger ni? Ska jag ge mig på Jane Austen i sommar?

Dagens citat: "I do not want people to be very agreeable, as it saves me the trouble of liking them a great deal." (Jane i ett brev till sin syster Cassandra, som även har gjort porträttet av Jane som syns längst upp)

"To me his (Edgar Allan Poe's) prose is unreadable — like Jane Austin's [sic]. No there is a difference. I could read his prose on salary, but not Jane's. Jane is entirely impossible. It seems a great pity that they allowed her to die a natural death." (Mark Twain)

Kronisk seriepolygamist...

...är nog en ganska bra beteckning när det gäller mig. Uppdaterade precis rutan med "Läser just nu" eftersom jag läst färdigt boken om Aung San Suu Kyi.

Men fick lite panik när jag insåg att jag för tillfället inte vet vad jag ska läsa efter den. Har inte hunnit fatta det beslutet. Måste dessutom erkänna att jag måste göra en genomgång av läshögen innan det beslutet fattas.

Ett delikat problem i slutändan, men ändock ett problem. Jag läser alltid minst två böcker aktivt åt gången (plus en hel drös passivt (hur man nu gör det?)).

Kanske jag ska läsa slut Motherless Brooklyn eller Of Human Bondage, trots att jag våndas över att behöva ta avsked av huvudpersonerna Lionel Essrog och Philip Carey.

Min kollega Eva, som har bokbloggen En full bokhylla är en rikedom, har en motsatt inställning. Men för tillfället läser hon flera böcker på en gång. Då kanske jag ska gå mot min natur och bara läsa en bok åt gången.

Dagens citat: It is unsafe to take your reader for more of a fool than he is. (W. Somerset Maugham)

"When the Burmese government tries to blame the victims for the crime, and say that Aung San Suu Kyi and her party are responsible for their own repression, I can only reply that much the same was once said about Gandhi and Martin Luther King, Nelson Mandela and Vaclav Havel.
The world is not fooled." (Madeleine Albright)

"In physical stature she is petite and elegant, but in moral stature she is a giant. Big men are scared of her. Armed to the teeth and they still run scared." (Desmond Tutu om Aung San Suu Kyi)

Den nya romanen

Jonas Thente har skrivit en intressant artikel i DN. Han drar slutsatsen att TV-serier har blivit den nya tidens roman. Eller närmare bestämt DVD-boxarna med tv-serier är de nya romanerna.

Kanske det? En viss likhet finns ju med till exempel Charles Dickens. Många av hans romaner publicerades som följetonger i olika tidningar innan de gavs ut som böcker.

Thente drar i alla fall slutsatsen att det är först nu som tv har mognat tillräckligt mycket för att kunna konkurrera med romanen som berättande medium. Artikeln ger sedan ett flertal exempel och för att till slut mynna ut i en rejäl hyllning av tv-serien Mad Men. En hyllning jag håller med om till hundra procent.

Personligen tror jag inte att tv-mediet hade nått så långt som det har gjort i sitt berättande om det inte hade varit för litteraturen och romankonsten. Böcker har alltid varit en inspirationskälla för de övriga berättande konsterna.

Precis som Jonas Thentes artikel var en ursäkt för att hylla Mad Men, tänker jag uttnyttja det här inlägget till att göra en You-Tube-lista med bra tv-serier som bygger på litterära förlagor.

Vi börjar med en av de bästa skildringarna av andra världskriget. Nämligen Krig och hågkomst som bygger på en roman av Herman Wouk. Romanen kom 1978 och miniserien tio år senare. Tv-serien bjuder på minnesvärda insatser av skådespelare som Robert Mitchum (Pugh Henry), Jane Seymour (Natalie Henry) samt sir John Gielgud (Aaron Jastrow).



Är krig och historia något som kittlar ens intresse finns det ytterligare en tv-serie som kan vara värd att kallas in. Nämligen 80-talsklassikern Nord och Syd med bland andra Patrick Swayze och Kirstie Alley. Tv-serien bygger på en bokserie av John Jakes.

Nu går vi raskt vidare och jag nämnde Charles Dickens tidigare i inlägget. Flera av hans böcker har blivit tv-serier (och filmer med för den delen). Själv minns jag en väldigt lång tv-film baserad på Nicholas Nickleby (men jag kommer inte ihåg vilket år den är ifrån). Därför blir det istället ett klipp från Bleak House, som blev tv-serie 2005 med bland annat en praktfull Gillian Anderson (Scully från Arkiv X) som den Lady Dedlock.



Slutligen det mest samtida exemplet på en populär tv-serie som bygger på en populär bokserie. Självklart talar jag om True Blood, som bygger på Charlaine Harris The Southern Vampire Mysteries. Jag älskar tv-serien, men har ännu inte läst någon av böckerna. Innerst inne är jag väl lite rädd för att de inte ska leva upp till mina förväntningar. Tv-serien bjuder i alla fall på storartad underhållning och skådespelarinsatser från Anna Paquin, Stephen Moyer, Alexander Skarsgård och Michelle Forbes.



Slutligen ett snabbt svenskt exempel. Tv-serien Herr von Hancken bygger på Hjalmar Bergmans bok med samma namn. Visades som juldrama år 2000. Med Per Oscarsson i titelrollen och Mona Malm som fru von Hancken.

Dagens citat: "If any one were to ask me what in my opinion was the dullest and most stupid spot on the face of the Earth, I should decidedly say Chelmsford." (Charles Dickens)

"Jarndyce and Jarndyce drones on. This scarecrow of a suit, has, in course of time, become so complicated that no man alive knows what it means. The parties to it understand it least; but it has been observed that no two Chancery lawyers can talk about it for five minutes, without coming to total disagreement as to all the premises." (Bleak House, kapitel 1)

"I felt there’s a wealth in Jewish tradition, a great inheritance. I’d be a jerk not to take advantage of it." (Herman Wouk)

"Shall I compare thee to a summer's day..."

Tittar ut genom fönstret och regnet öser ner, i fjärran hörs åskan mullra. Tänk om dagens väder bara är en föraning om hur sommaren ska bli.

Om vi nu bara tänker oss förbi alla måsten som dyker upp under sommaren. Trädgårdsarbete, utflykter till stranden, till lokala sevärdheter för att någon långväga släkting har bestämt sig för att objuden dyka upp eller helt enkelt något av allt det där andra som vi intalar oss att vi måste hinna med.

Men om nu sommaren blir riktigt regnig. Då föreslår jag att du planterar ändan i favoritfåtöljen eller soffan och plöjer igenom alla de hyllmetrar med böcker som bara skriker efter att bli lästa.

Och har du inga hyllmetrar så kommer här såklart lite tips på vad du kan läsa i sommar.

Per Anders Fogelström

1) Per Anders Fogelströms Stadsserie och Barntrilogi. Sammanlagt åtta böcker med något av det bästa som har skrivits på svenska. Tillsammans täcker de två bokserierna mer än 200 år av Stockholms och Sveriges historia.

2) Jag fortsätter med det svenska temat och nästa tips blir Selma Lagerlöf. Där kan jag egentligen rekommendera vad som helst. Men min favorit av hennes böcker är Kejsaren av Portugallien, tätt följd av Herr Arnes penningar.

Fast om jag ska läsa något av Selma i sommar blir det nog antingen Jerusalem eller Gösta Berlings saga. Den förstnämnda har jag inte läst och den sistnämnda har jag bara läst en gång.

3) Självklart får alltid lite fantasy plats på en sådan här lista. Jag har tidigare ägnat några inlägg åt modern fantasy, därför går jag tillbaks till rötterna med den här rekommendation. Läs Tolkiens klassiska verk i sommar. Börja med Trilogin om Härskarringen, koppla av med Bilbo - en hobbits äventyr och fullfölj sedan med Silmarillion.

4) Låt Douglas Adams ta med dig på en högst osannolik, men väldigt rolig och absurd resa genom vår galax. Självklart tänker jag på Liftarens guide till galaxen. Eller varför inte Stjärnskeppet Titanic av Monty Python-medlemmen Terry Jones. Boken bygger på Douglas Adams datorspel med samma namn.


5) Slutligen om du nu inte orkar läsa alla dessa böcker eller vill koppla från läsningen så rekommenderar jag följande filmer som bygger romaner.


Först ut Stephen Frears filmatisering från 1988 av Choderlos de Laclos roman Les Liasions Dangereuses från 1782, med Glenn Close, John Malkovich och Michelle Pfeiffer i huvudrollerna.




Sedan hoppar vi vidare till Ian McKellens mästerliga filmatisering av Shakespeares Richard III. Filmen är från 1995 och bjuder på strålande insatser av skådespelare som Maggie Smith, Annette Benning och Nigel Hawthorne.



Sista filmtipset blir om en tv-serie. Nämligen Jeeves and Wooster från 90-talet med Stephen Fry och Hugh Laurie i titelrollerna. Serien bygger på P.G. Wodehouses romaner om butlern Jeeves och ungkarlen Wooster.



Det gick inte att bädda in klipp från serien så jag tar detta med intromusiken istället. Klipp från tv-serien hittar du på YouTube.

Vilka sommarläsningstips vill du ge mig? Skriv en kommentar nedan.

Recension: The Magician's Apprentice

Precis som i alla andra av Trudi Canavans böcker är huvudkaraktären i The Magician's Apprentice (TMA) en ung kvinna som upptäcker att hon har magiska krafter och sedan dras in världsomvälvande händelser som ändrar historiens gång.

I TMA heter kvinnan Tessia och är ung flicka i en stad på landet som har lärts av sin far att bli helare.

Men när en gästande magiker från grannlandet Sachaka försöker tvinga sig på henne så värjer hon sig omedvetet med sin oupptäckta magiska förmåga.

Just att hennes magiska krafter har manifesterat sig spontant gör att hennes länsherre lord Dakon tar sig an henne som sin lärjunge. Men hennes träning till att bli en mäktig magiker avbryts plötsligt när den utländska magikern, som försökte våldta Tessia, invaderar hennes land med en armé av mäktiga magiker.

TMA är en prequel till Trudi Canavans bästsäljande serie The Black Magician Trilogy. En välbehövlig sådan kan jag tycka eftersom Trudi Canavan i trilogin ständigt refererar till just det krig och de händelser som utgör kärnan i TMA.


Trudi Canavan

I denna bok blir Canavans feministiska perspektiv än mer tydligt än i tidigare alster (inte för att hon dolde det särskilt väl där heller). Ett genomgående tema i boken är svårigheten för just kvinnor att frigöra sig från den manliga dominansen.


Tessia är bara ett av många exempel. Andra är den högadliga damen Kendaria som utbildar sig till helare, trots trakasserier från hennes manliga kollegor.

Dessutom får vi i en bihandling följa kvinnan Stara som återvänder hem till sin far i tron att hon ska få hjälpa honom att sköta familjeföretaget. Istället blir hon bortgift mot sin vilja och tvingas in i ett liv och ett samhälle där kvinnor förväntas hålla tyst och inte komma med några egna åsikter.

Boken är en riktig sidvändare. Särskilt de sista 300 sidorna inbjuder till sträckläsning. Canavan fortsätter också ge prov på samma förmåga till oanade vändningar i berättelsen som gjorde att jag fastnade för hennes böcker från alla första början.

Det bästa med boken är att Canavan inte faller i fällan att utmåla hjältarna som 100-procentigt goda och drivna endast av altruism och omtanke. Skurkarna blir heller inte avgrundsdjupt onda. Utan alla huvudkaraktärer och de viktigaste bikaraktärerna är komplexa och deras drivkrafter har sina rötter i de samhällen och kulturer som utgör deras ursprung.

Det stora problemet med boken är snarare att en del bihandlingar känns överflödiga och bidrar inte med särskilt mycket till läsupplevelsen. Snarare dra de ner tempot. Ett exempel är just berättelsen om Stara och det känns nästan som att den är inkluderad för att den kommer att ha någonting att göra med nästa trilogi som utspelas i samma värld.

Trots svagheterna kan jag varmt rekommendera den här boken. Särskilt om man gillar fantasy. Fast ett litet råd vill jag ge, om du inte har läst The Black Magician Trilogy, så läs den först. Detta för att få en bra introduktion till Canavans fantasyvärld.

Dagens citat: "Like so many writers, my love affair with ‘adult’ fantasy began when I read The Hobbit and The Lord of the Rings. But I had been reading plenty of fantasy before then. Ursula Le Guin’s Earthsea trilogy made a huge impression on me. Other authors I discovered at that time included Susan Cooper, C S Lewis and Ann Spencer Parry." (Trudi Canavan på sin hemsida)

"I talk about the gods, I am an atheist. But I am an artist too, and therefore a liar. Distrust everything I say. I am telling the truth." (Ursula Le Guin i introduktionen till The Left Hand of Darkness.)

"My stories run up and bite me in the leg— I respond by writing down everything that goes on during the bite. When I finish, the idea lets go and runs off." (Ray Bradbury)

"Det var en mörk och stormig natt..."

Det finns många priser som en författare kan få. Vissa är mer prestigefyllda än andra. Vissa är generella medan andra är bundna till en vissa genre eller en viss nationalitet.

Exemplen är många. Vi har Nobelpriset, Bookerpriset och Augustpriset som kan väl räknas som de mer generella. Bland de mer genrespecifika hittar vi Hugo Award, som belönar science fiction och fantasyförfattare, ALMA, som ges till barnlitteratur och CWA Dagger Awards, som belönar de främsta inom deckargenren.

Men dagens inlägg kommer att handla om litteraturpriser av lite mer skämtsam natur.

Lord Edward Bulwer-Lytton, 1st Baron Lytton
av Henry William Pickersgill

1) Det första priset är Bulwer-Lytton-tävlingen för sämsta inledande mening i en roman. Tävlingen arrangeras varje år av engelska institutionen på universitet i San José. Deltagare uppmanas att skicka in bidrag som inleds med en så dålig mening som möjligt.

Namnet på tävlingen kommer från den engelska författaren Edward Bulwer-Lytton, som inledde sin roman Paul Clifford (från 1830, hela romanen finns på Project Gutenberg) med den välkända frasen: "Det var en mörk och stormig natt...". Eller som den lyder på engelska och sin helhet:

"It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents—except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness."

2) Bulwer-Lytton-tävlingen har vidare gett upphov till Lyttle Lytton-tävlingen. Där ska deltagarna inte skriva den sämsta inledande meningen på en roman. Utan den inledande meningen på den sämsta romanen någonsin. 2010 års vinnande bidrag var följande:

"I shouldn’t be saying this, but I think I’ll love you always, baby, always,” Adam cried into the email."

3) Litteraturmagasinet Literary Review delar varje år ut priset för sämsta sexscen i en roman (Bad Sex in Fiction Award). Magasinet ges ut av den engelska institutionen vid universitetet i Edinburgh. Priset består av en abstrakt staty från 50-talet som ska föreställa sexakten och en låda cigarrer. 2004 vann författaren Tom Wolfe priset med följande sexscen från sin roman I am Charlotte Simmons:

"Hoyt began moving his lips as if he were trying to suck the ice cream off the top of a cone without using his teeth... Slither slither slither slither went the tongue, but the hand that was what she tried to concentrate on, the hand, since it has the entire terrain of her torso to explore and not just the otorhinolaryngological caverns..."


4) Det sista priset är Bookseller/Diagram-priset för årets märkligaste titel (Bookseller/Diagram Prize for Oddest Title of the Year). Inte mycket att förklara. Förra årets vinnare hade följande titel: Crocheting Adventures with Hyperbolic Planes. Den handlar tydligen om komplicerad geometri, exemplifierad genom virkning.

Slutligen skulle jag vilja föreslå att det införs ett pris för sämsta poesi. Det skulle med fördel kunna kallas för Millstone-priset, efter Paula Jennings Millstone, som tydligen skrev sämre poesi än vogonerna. För er som inte fattar referensen så syftar den på Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Nämligen bestämt följande passus:

"Vogon poetry is the third worst in the Universe. The second worst is that of the Azgoths of Kria. During a recitation by their Poet Master Grunthos the Flatulent, of his poem, Ode to a Small Lump of Green Putty I Found in My Armpit One Midsummer Morning, four of his audience members died of internal hemorrhaging, and the president of the Mid-Galactic Arts Nobbling Council, survived by gnawing one of his own legs off... The very worst poetry in the universe died along with its creator, Paula Nancy Millstone Jennings of Sussex... in the destruction of the planet Earth."

För övrigt anser jag att Tomas Tranströmer bör få Nobelpriset i litteratur.

Dagens citat: "If you try and take a cat apart to see how it works, the first thing you have on your hands is a non-working cat." (Douglas Adams)

"Beneath the rule of men entirely great. The pen is mightier than the sword." (Edward Bulwer-Lytton i pjäsen Richelieu från 1839. Vilket gav upphov till frasen "Pennan är mäktigare än svärdet".)

"If you're going to live in a whorehouse, there's only one thing you can do: be the best damn whore around." (Karaktären Peter Fallow i Fåfängans fyrverkeri av Tom Wolfe.)

Lite boktips inför långhelgen

Mitt förra inlägg om fantasy gav mig en del tips på böcker som kan bjuda på en njutbar läsning. Självklart fantasy eftersom det var gårdagens tema. Ett stort tack till  Relle och Jakob för tipsen.

Följande författare rekommenderades jag att läsa:

1) George R. R. Martin. Amerikansk fantasy- och science fictionförfattare. Mest känd för sin serie A song of Ice and Fire. Än så länge har fyra böcker getts ut i serien och den femte var tänkt att publiceras under 2006 men har blivit försenad. Ytterligare två böcker därutöver är planerade. Många av hans verk ligger även till grund för rollspel

2) Robin Hobb, även känd under pseudonymen Megan Lindholm, men vars riktiga namn är Margaret Astrid Lindholm Ogden. Även om hon primärt är en fantasyförfattare har hon gett ut en del science fiction också. Hennes mest kända verk är trilogierna som utspelar sig i den fiktiva världen Realm of the Elderlings.

3) J.V. Jones. Brittiskfödd San Diego-baserad författare. Hon har tidigare gett trilogin The Book of Words och den pågående serien Sword of Shadows.

4) Steven Erikson, som är en pseudonym för Steve Rune Lundin. Kanadensisk författare vars mest känd serie är Malazan Book of the Fallen.

5) Patrick Rothfuss. Amerikansk fantasyförfattare och collegelektor. Har gett ut första delen av sin serie The Kingkiller Chronicle. Andra delen kommer att ges ut under 2011.

Alltid kul med tips på nya böcker och författare. Både att få tips och ge tips. Apropå det så kommer här några andra boktips inför långhelgen. Och då inte bara fantasy.

Men jag börjar med lite klassisk science fiction.

6) Isaacs Asimovs böcker om Stiftelsen, sammanlagt sju stycken (eller fem, beroende på hur man räknar). I berättelsens interna kronologiska ordning är de Preludium till Stiftelsen (1988), Hari Seldon och Stiftelsen (1993), Stiftelsen (1951), Stiftelsen och Imperiet (1952), Den segrande Stiftelsen (1953), Stiftelsen och tiden (1982) och slutligen Stiftelsen och jorden (1986). De tre böckerna från 50-talet har publicerats i ett band under namnet Stiftelsetrilogin. Klassisk science fiction när den är som bäst.

Men för er som inte gillar science fiction eller fantasy kommer här lite andra tips.

7) Minette Walters deckare är några av de få som fångat mitt intresse förutom Agatha Christie. Är ju som sagt inte en större fan av deckare och krimlitteratur. Särskilt Walters tidigare böcker är värda att läsa och då vill jag främst rekommendera Iskällaren, Blomsterkronan och Skulptrisen.

8) Dick Harrison må vara en excentrisk professor men han skriver väldigt bra. Mina tips är Karl Knutsson: En biografi, Gud vill det! - nordiska korsfarare under medeltiden samt Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige. Dick Harrison skriver också en väldigt intressant blogg på Svd.se.

9) Philip Roth är en kär gammal bekant på denna bloggen, kan bero på att han är en av mina favoriter. Därför vill jag rekommendera hans Pulitzer-vinnande roman Amerikansk Pastoral.

10) Slutligen bjuder på ytterligare en amerikansk författare, nämligen Joan Didion. Av hennes böcker rekommenderar jag verkigen hennes bok Ett år av magiskt tänkande där hon berättar om året efter hennes makes död.

Vanessa Redgrave läser Ett år av magiskt tänkande på Broadway.

Dagens citat: "What I will be remembered for are the Foundation Trilogy and the Three Laws of Robotics. What I want to be remembered for is no one book, or no dozen books. Any single thing I have written can be paralleled or even surpassed by something someone else has done. However, my total corpus for quantity, quality and variety can be duplicated by no one else. That is what I want to be remembered for." (Isaac Asimov)

Fantasy, fantasy och mer fantasy!

En nyhet på bloggen från och med i dag är den lilla rutan uppe till höger där jag har skrivit vilka böcker jag läser för tillfället. Förhoppningsvis kommer jag att komma ihåg att uppdatera den också.

En av böckerna jag läser just nu är Trudi Canavans The Magicians Apprentice, som ni på titeln säkert kan räkna ut är en fantasybok. Boken berättar förhistorien till händelserna i Canavans bästsäljande The Black Magician Trilogy. Böckerna ustpelar sig i det fiktiva landet Kyralia och dess magikergille.

Berättelserna är traditionell fantasy med magi och en traditionell kamp mellan ont och gott. Dock tillför Trudi Canavan till viss del nya grepp som gör att hennes fantasyböcker ändå känns fräscha och inte bara som undermåliga Tolkienkopior. Ett exempel på sådana är de fasansfullt dåliga Shannara-böckerna av Terry Brooks.

Men tillbaka till varför Trudi Canavan lyckas, där andra misslyckas. För det första är inte skillnaden mellan gott och ont som den mellan svart och vitt, snarare målas allting upp i gråzoner. Vilket är uppfriskande särskilt när man som jag vars första erfarenhet av fantasy var Tolkiens böcker där alla antingen är goda eller onda.

Dessutom tänker Trudi Canavan ett steg längre och har till exempel hittat på egna ord för vardagliga ord som häst, hund, ko och katt. Tanken är ju att världen där berättelsen inte är vår egen värld utan en helt annan och då har de självklart hittat egna ord för olika saker.

Den sista punkten där jag tycker att Trudi Canavans böcker står ut på ett positivt sätt är att hon genomgående använder sig av kvinnliga hjältar. I alla hennes böcker rör sig historien kring en kvinnlig protagonist som blir den som får rädda världen och fixa allting till det bättre. Inte precis något fantasylitteraturen är bortskämt med.

Jag har tidigare på bloggen skrivit att jag är svårflörtad när det gäller ny fantasy. Tolkien kommer ju alltid att vara den måttstock jag mäter fantasy mot. Därför är det extra kul att läsa en ny fantasyförfattare och bli riktigt positivt överraskad. Självklart syns influenserna från Tolkien och andra på Canavans författarskap. Men hon tar detta jättelika arv och gör något eget av det. Till skillnad från andra som bara kopierar och uppnår ett slutresultat som blir en travesti (läs Terry Brooks).

En annan författare som också lyckas ta sin historia och göra något eget av den är Katharine Kerr som med sina berättelser om det magiska landet Deverry är ytterligare ett exempel på utmärkt och nyskapande fantasy. Kerrs böcker är baserade på keltisk mytologi, men hon lyckas även väva in klassiska fantasyinslag som alver, drakar och dvärgar på ett alldeles fantastiskt sätt. 

Än så länge har hon publicerat femton böcker i sin serie och en liten varning är på plats. Berättelserna utspelar sig på flera olika tidsplan där karaktärernas tidigare inkarnationer påverkar dem i den huvudsakliga historien, vilket stundtals kan bli förvirrande. Dessutom saknar böckerna kapitelindelningar vilket också gör att de kan vara väldigt utmattande att läsa. Men orkar man med detta bjuder Kerrs böcker på en omtumlande och fulländad läsupplevelse.

Ytterligare en fantasyförfattare jag vill nämna är David Eddings vars böcker har behandlats mer än styvmoderligt av det svenska förlaget Wahströms. De verkar ha trott att de översatte dålig barnlitteratur. För på svenska är språket i hans böcker barnsligt, förenklat och snuttifierat, medan om de läses på engelska så inser man att de faktiskt riktar sig mot vuxna läsare. Samt inser man att han faktiskt använder sig av bisatser i sina berättelser.

När jag pratar om David Eddings menar jag förstås hans böcker om Belgarion och Mallorea med tillhörande kringlitteratur. Hans övriga serier är dock inte mycket att hänga i julgranen eller påskriset för den delen.

Vilka är dina favoritförfattare och böcker inom fantasygenren?

Dagens citat: "When I examine myself and my methods of thought, I come to the conclusion that the gift of fantasy has meant more to me than any talent for abstract, positive thinking." (Albert Einstein)

"Without this playing with fantasy no creative work has ever yet come to birth. The debt we to play of imagination is incalculable." (Carl Jung)

"Everyone must have a fantasy." (Andy Warhol)

Favoritläsplatsen

Självklart njuter jag, precis som alla andra, över att vintern rasat ut och det blir långsamt varmare. Även om vädret i skrivandes stund är allt annat än hoppfullt.

Något av det bästa med att våren är kommen är att föräldrarna har öppnat upp uterummet och därmed är har en favoritplats för läsning gjort sin återkomst.

Soffan på uterummet är en kär gammal vän. Och så otroligt bekväm.

Mitt första minne av den är att jag satt i den och tittade på repriser av Pojken med guldbyxorna.

Efter en snabb koll i Svenska filminstitutets databas visar sig året var 1985. Eftersom det är ända gången den serien har visats på tv efter det att jag föddes. (Första gången var 1975 och andra gången var 1978.)

Därmed visar sig soffan var runt 25 år gammal och still going strong. Trots sin slitna skinnklädsel.

Nämnde jag hur bekväm den var med sin armstöd i perfekt höjd för att huvudet ska vila skönt medan jag läser mina böcker. Avbruten endast av enstaka tupplurar.

Vilken är din favoritläsplats?



Serien bygger för övrigt på en ungdomsbok från 1967 av Max Lundgren, även känd som författare till Åshöjdens BK.

Dagens citat: "När ja e mätt så e ja trett, å när ja e sylten så gidder ja ente arbeda." (Skånskt ordspråk)

"Jag tänker, alltså gör jag mig till" (Tage Danielsson)

"Hur skall det gå, när sönerna icke mer läsa sina fäders böcker, och fäderna icke sina söners?" (Esaias Tegner d.y.)

Recension: Möss och människor

Titeln till den här boken lånade John Steinbeck från en strof av den skotske poeten Robert Burns dikt To a mouse. Dikten beskriver hur en bonde av misstag under höstplöjningen förstör boet för liten mus. Ett bo där musen mödosamt har byggt upp förråd för vintern. Allt förstört på bara några sekunder. Dikten avslutas med att bonden i en reflektion vänder sig till den lilla musen.

The best laid schemes o' mice an' men

Gang aft agley,

Eller på svenska:

De vackraste och klokaste planer,

både av möss och människor,

går ofta till spillo.

Just människans förspillda planer och krossade drömmar är det genomgående temat i Steinbecks kortroman Möss och människor (Of Mice and Men; 1937).

Historien handlar om de två kringvandrande lantarbetarna George och Lennie. De vandrar mellan gårdarna i 30-talets och depressionens Kalifornien. Väl framme på en gård jobbar de hårt, får betalt och drar sedan vidare. Det enda som håller modet uppe för dem är drömmen om en egen gård där de kan odla marken och föda upp djur.

George är en småväxt, snabbtänkt och intelligent man som sedan ungdomsåren tagit hand om den barnslige jätten Lennie, som är stor och stark, men långsammare i tanken, men i grunden snäll och vänlig. Lennie är också fascinerad av allt som är mjukt. Oavsett om det är kaniner, hundvalpar eller ett lent sammetstyg. Något som ställer till problem för de två männen.

När historien tar sin början har George och Lennie precis kommit fram till en ny ranch utanför staden Soledad och påbörjat sin anställning. Där blir de vänner med den gamle lantarbetaren Candy och det visar sig att med hans hjälp behöver de bara jobba en månad till för att nå sitt mål och uppfylla sin dröm om en egen gård.

Med tanke på bokens tema och titel så går det aldrig som planerat. Drömmen krossas när Lennie av misstag dödar frun till ranchägarens son. Lennie ville bara känna på hennes mjuka hår.

Boken skrevs ursprungligen som en pjäs och det märks i den oerhört strama kompositionen och den täta dialogen, där de inskjutna miljö-, person- och händelsebeskrivningarna påminner om just scenanvisningar. Språket frammanar också otroligt mycket bilder och det är lätt att föreställa historien framföras på scen eller film.

Språket är kargt och rättframt precis som människorna Steinbeck porträtterar, dock blir det aldrig torftigt. Språket suger tag i mig läsare och drar in mig i historien och karaktärernas känsloliv, som när Candy inser att det är dags att avliva hans gamla fårhund.

Den största känslomässiga käftsmällen Steinbeck delar ut är ändå när George inser att drömmen har rämnat och att han är dömd till ett liv som kringvandrande lantarbetarna utan någon fast punkt i tillvaron.

Jag kan inte svara på hur många jag har läst den här boken, men den är i mina ögon något av det bästa som kan läsas. Fast min första kontakt med Möss och människor var dock inte boken utan filmen med Gary Sinise som George och John Malkovich som Lennie. Båda två gör en mästerliga tolkningar av respektive karaktär. Fortfarande räcker det med att jag ser ett klipp från filmen för att jag ska få en klump i halsen och tårar i ögonen.

Läs boken, se filmen och läs boken igen. Upprepa!

Dagens citat: ”I was a bindlestiff myself for quite a spell. I worked in the same country that the story is laid in. The characters are composites to a certain extent. Lennie was a real person. He's in an insane asylum in California right now. I worked alongside him for many weeks. He didn't kill a girl. He killed a ranch foreman. Got sore because the boss had fired his pal and stuck a pitchfork right through his stomach. I hate to tell you how many times. I saw him do it. We couldn't stop him until it was too late.” (John Steinbeck i en intervju med New York Times; 1937)

The best laid schemes o' mice and men / Gang aft a-gley; / And leave us naught but grief and pain / For promised joy. (Robert Burns, To a mouse; 1785)

The ancient commission of the writer has not changed. He is charged with exposing our many grievous faults and failures, with dredging up to the light our dark and dangerous dreams for the purpose of improvement. (John Steinbeck i sitt tal på Nobelbanketten; 1962)