Glad Världsbokdag 2010

Om det är någon som har missat det så är det Världsbokdagen i dag. Det är UNESCO som bestämde att den 23 april skulle uppmärksammas som Världsbokdagen och syftet är att främja läsning.

Men att fira boken just i dag har sina rötter i Spanien 1923. Då började nämligen spanska bokhandlare göra kopplingen mellan böcker och den 23 april för att uppmärksamma att det Miguel de Cervantes dödsdag. På sina håll i Spanien brukar Världsbokdagen uppmärksammas genom maratonläsningar av Don Quijote.

I och med detta växte en tradition fram, nämligen att män skulle ge kvinnor en ros denna dag och få en bok i utbyte. Fast nuförtiden räcker det väl med att ge varandra böcker. Eller varför inte bara utbyta boktips en dag som denna?

Här kommer lite boktips från mig för er som vill tillbringa helgen med en bok i favoritfåtöljen.

1) Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov. En bok som bara måste läsas och upplevas. Låt Bulgakov ta med dig på en absurd resa till Stalintidens Moskva där du bland annat får möta en svart, talande katt i mansstorlek och en före detta körledare vid Korovjev.

2) Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Eller egentligen vilken som helst av hennes deckare, men nu råkar denna vara min favorit. Personligen är jag inte överdrivet förtjust i just deckare, men Agatha Christie har och kommer alltid att vara en favorit, oavsett genre.

 

3) Farmor och Vår Herre av Hjalmar Bergman. Lite som med Agatha Christie, det kvittar vilken bok ni läser, bara den är skriven av Bergman. Farmor och Vår Herre fogar ytterligare en fasett till Hjalmar Bergmans myllrande värld med Wadköping och Bergslagen i centrum.

4) The Plot Against America av Philip Roth. För den som vill läsa något på engelska. Roths epos är en kontrafaktisk betraktelse över hur historien hade kunnat bli om Charles Lindbergh hade vunnit presidentvalet 1940. Philip Roth har placerat sig själv och sin familj i centrum för historien.

5) Bellefleur av Joyce Carol Oates. En gotisk saga om släkten med samma namn som bor i norra delen av delstaten i New York i ett jättelikt palats. Genom boken introduceras flera olika medlemmar av släkten, den ena mer excentrisk än den andra. Eller vad sägs om patriarken Raphael som bestämde att när han dog skulle hans hud användas som trumskinn. Boken är också Oates första verk iom genren magisk realism.

Det är mina boktips inför helgen. Vilka böcker vill du tipsa mig om?

Dagens citat: "The impossible could not have happened, therefore the impossible must be possible in spite of appearances." (Hercule Poirot i Mordet på Orientexpressen)

"Farmor höll räfst med Vår Herre. Själv trodde hon, att hon läste sin aftonbön, men en mångårig förtrolighet hade gjort tonen familjär. Ibland uttryckte hon sig nästan vanvördigt." (De första meningarna i Farmor och Vår Herre)

"The road to hell is paved with works-in-progress." (Philip Roth)

The story so far...

Det har ju inte blivit mycket skrivande på bloggen den senaste veckan. Mest för att inspirationen inte har varit särkilt stor plus att jag har varit upptagen med annat. Därför tänkte jag bara ge en liten uppdatering om vad som händer i Pepes world of reading.

1) I Skånska Dagbladet den 21/4 publicerades min recension av Lazarusprojektet, skriven av den bosnisk-amerikanske författaren Aleksandar Hemon. En bok jag varmt kan rekommendera.
Boken rör sig på två tidsplan och berättar två parallella men sammanflätade. Dels utspelar sig boken 1908, där Chicagos polismästare Shippy till synes helt omotiverat skjuter den unge rysk-judiske immigranten Lazarus Averbuch. Shippy skyller på att Averbuch är en anarkist som hade tänkt mörda honom.
Denna händelse sätter i gång den nutida berättelsen där den bosnisk-amerikanske (!) författaren Vladimir Brik hör talas om Lazarus Averbuch och bestämmer sig för att ta reda på vem Lazarus Averbuch egentligen var.

2) Har inte kommit i gång med vare sig John Steinbecks Möss och människor eller Evelyn Waughs En förlorad värld. Anledningen till detta är att jag för tillfället ha begravt näsan i Lasse Wierups och Erik de la Regueras Kokain.

3) Ser också fram emot att börja läsa John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla stjärna. En författare jag upptäckte tack vare Tomas Alfredssons eminenta filmatisering av John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in. Därefter har jag även läst Hanteringen av odöda och någonstans i mina gömmor ligger nog Människohamn och väntar på mig den med. Oh well!



4) Har läst ut Middlesex av Jeffrey Eugenides för ett tag sedan och tanke är att skriva en recension av den till bloggen. Har dock inte haft inspiration att skriva den än. Men misströsta inte recensionen kommer. Där kommer min rekommendation redan nu: Läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. Läs den och njut av en väldigt bra bok.

Dagens citat: "Someone has said that it requires less mental effort to condemn than to think." (Emma Goldman)

"We are lonesome animals. We spend all our life trying to be less lonesome. One of our ancient methods is to tell a story begging the listener to say — and to feel — "Yes, that’s the way it is, or at least that’s the way I feel it. You’re not as alone as you thought."" (John Steinbeck)

"Punctuality is the virtue of the bored." (Evelyn Waugh)

Recension: Queen Victoria: Demon Hunter

Det första som slår mig när jag har läst ut Queen Victoria: Demon Hunter (QV:DH) är att det var skönt att uppleva en zombiedemonfantasy-berättelse där prinsessan tillåts vara hjälten. Prinsen då? Jodå, han sitter på sitt vältränade arsle och trånar efter sin rädderska i nöden.

Nåja, min första tanke var väl snarare att den här boken var ju en trevlig distraktion från vardagen. Inget ont om sådana, de behövs också. Men sedan slog det mig att det var bra att prinsessan fick vara den som räddar världen från ondskan.

För att börja från början så är helt enkelt QV:DH en komisk zombieskräckroman baserad den verkliga drottning Victorias liv och främst då hennes tidiga regering. Förutom drottning Victoria förekommer även andra historiska personer som till exempel prins Albert, kung Leopold I av Belgien, Lord Melbourne, hertiginnan av Kent och sir John Conroy.

Författaren A.E Moorat (pseudonym för Andrew Holmes) tar avstamp i den högst verkliga konflikten mellan sir John Conroy och prinsessan (sedemera drottning) Victoria. Conroy försöker helt enkelt bli den unga drottningens närmsta rådgivare, något han gör på uppdrag av mörkret demoniska krafter vars yttersta mål är att ta över världen.

Men Conroys planer grusas när Victoria ärver tronen från sin farbror William IV och han inte lyckas kontrollera den unga drottningen. Samtidigt får Victoria veta sanningen om världen och hur ondskan vill ta över världen på uppdrag av Satan. Till sin hjälp har drottningen en hemlig grupp beskyddare, ledde av den bastanta, skotska matronan Maggie Brown.

Samtidigt lyckas den excentriske adelsmannen Quimby tillverka en magisk dekokt som väcker de döda till liv. Självklart snärjs han också av ondskan och utnyttjas av sir John Conroy.

Boken är enkelt skriven, språket är rappt och det är tydligt att författaren inte har haft några andra ambitioner än att roa. Jo, möjligtvis då att äckla läsaren. För genom hela boken sprutar blod och hjärnsubstans över sidorna. Men det är ju faktiskt något man förväntar sig av en zombieroman eller för den delen en zombiefilm också.

Svagheterna i boken är att den bygger delvis på att läsaren har i alla fall en ytlig kunskap om drottning Victoria och hennes tid på den brittiska tronen. Har man inte det faller nog en del skämt platt och vissa referenser blir obegripliga. Stundtals tar historien väldiga kliv framåt i tiden. Det vill säga ett kapitel slutar 1839 och nästa börjar 1841 och helt plötsligt har drottningen två barn.

Dessutom hade jag också velat ha en lite mer ingående beskrivning av de onda krafterna och de demoner som vill ta över världen. Vidare får jag också känslan av att boken är skriven med en medveten tanke på att den en dag ska filmatiseras.

Läs inte boken och förvänta er skräck i klass med Poe eller Lovecraft. Inte heller om ni vill ha en historisk roman i victoriansk miljö. Ta den för vad den är. En rolig och trevlig distraktion man kan koppla av med mellan varven.

För er som gillar kombinationen verklig historia blandat med zombies, vampyrer och varulvar så har jag två tips. För det första så arbetar  A.E. Moorat på nästa bok i samma serie som QV:DH. Den har titeln Henry VIII: Wolfman. Dessutom så har Seth Grahame-Smith gett Abraham Lincoln, Vampire Hunter. Grahame-Smith är nog mest känd som mannen bakom Jane Austen-pastichen Pride and Prejudice and Zombies.

Dagens citat: "I will be good." (Victoria när hon var elva år och fick reda på att hon en dag skulle bli drottning)

"We are not amused." (Drottning Victoria. När hon sade detta citat använde hon inte kungligt plural utan istället reagerade hon för sig själv och sina hovdamer när de fick höra ett synnerligen ekivokt skämt.)

"I don't mind praying to the eternal Father, but I must be the only man in the country afflicted with an eternal mother." (Edward VII om sin mor, drottning Victoria)

Middagen är serverad

För någon vecka sedan listade jag vilka fem böcker jag skulle ta med mig till en öde ö. Men jag har i tankarna spunnit vidare på samma tema och det är dags att utvidga det lite.

Vilka fem författare skulle jag vilja bjuda in till middag? En svår nöt att knäcka den med, men ett ärligt försök måste jag ju göra. Plus att jag kan alltid komplettera med en lista med bubblare.

1)      William Shakespeare (1564-1616). Det självklara diskussionsämnet här är förstås vem som egentligen skrev alla pjäserna. Det råder ju en ganska så stormig debatt om det verkligen var William Shakespeare från Stratford-on-Avon som var författaren eller om det bara var en pseudonyn. En sammanfattning av debatten hittar du här.

2)      Joyce Carol Oates (1938- ). Med JCO hade jag velat diskutera vad det egentligen är som driver henne som författare och hur hon orkar upprätthålla en sådan produktion. Sedan debuten 1963 har JCO publicerat 39 romaner i eget namn, åtta romaner som Rosamond Smith, tre under pseudonymen Lauren Kelly, 34 novellsamlingar, åtta kortromaner, åtta pjäser, tolv facklitterära verk (essäsamlinger och kritik),  tio diktsamlingar, fem ungdomsromaner och två barnböcker. Sammanlagt 129 verk på 37 år. Inte konstigt att man blir nyfiken på henne.

3)      J.D. Salinger (1919-2010). Här vill jag mest veta allt det vi aldrig fick veta om denna författare vars Räddare i nöden har varit en sådan viktig bok i så många människors liv.

4)      Wisława Szymborska (1923- ). Det var tack vare att Wisława Szymborska fick Nobelpriset 1996 som gjorde att jag började läsa hennes fullkomligt underbara dikter. I mina ögon den främsta poet jag någonsin har läst. Det enda som hade gjort saken bättre hade varit om jag hade kunnat läsa hennes verk på polska.

5)      Dorothy Parker (1893-1967). Ytterligare en fantastisk poet, men anledningen är främst att jag vill få ett smakprov på hennes legendomsusade skarpa humor och förmåga till one-liners.  Bland annat ska hon sagt när hon fick reda på att den förre presidenten Calvin Coolidge hade avlidit: ”How can they tell?”. Till saken hör att Coolidge var berömd för sin fåordighet.

Det var listan, men som sagt det blev en lista med bubblare.

• Selma Lagerlöf (1858-1940)
• Gustaf Fröding (1860-1911)
• Victoria Benedictsson(1850-1888)
• Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008)
• Maria Wine (1912-2003)
• W. Somerset Maugham (1874-1965)
• Toni Morrison (1931-)
• Philip Roth (1933-)
• Agatha Christie (1890-1976)
• Roald Dahl (1916-1990)
• Virginia Woolf (1882-1941)
• Dario Fo (1926-) 

För tillfället kan jag inte komma på fler. Men nu är frågan helt enkelt: "Vilka fem författare vill du bjuda på middag?".

Dagens citat: "Shakespeare — the nearest thing in incarnation to the eye of God." (Laurence Olivier)

"Nothing is accidental in the universe — this is one of my Laws of Physics — except the entire universe itself, which is Pure Accident, pure divinity." (Joyce Carol Oates)

"What I was really hanging around for, I was trying to feel some kind of a good-by. I mean I've left schools and places I didn't even know I was leaving them. I hate that. I don't care if it's a sad good-by or a bad good-by, but when I leave a place I like to know I'm leaving it. If you don't, you feel even worse." (Holden Caulfield i The Catcher in the Rye)

"They say the first sentence in any speech is always the hardest. Well, that one's behind me, anyway. But I have a feeling that the sentences to come - the third, the sixth, the tenth, and so on, up to the final line - will be just as hard, since I'm supposed to talk about poetry." (Wisława Szymborskas Nobelföreläsning)

"Excuse my dust." (Dorothy Parkers förslag till text på hennes gravsten.)

Nya bekantskaper

Jag köpte ju aldrig några nya böcker på bokrean. Mest eftersom jag trodde att min att-läsa-lista innehöll i runda slängar innehöll runt 30 till 40 titlar. Vid en genomräkning visade sig att det handlade om 16 titlar. Därför blev det en tur till biblioteket och lån av John Steinbecks Möss och Människor. Men biblioteksbesöket följdes ganska snabbt (dagen efter) av inköp av lite nya böcker.

Första fyndet blev romanen Queen Victoria: Demon Hunter av A.E Moorat. Året är 1838 och den unga Victoria har precis blivit krönt till drottning. Vid sin kröning fick hon kronan, äpplet och spiran, men även en samling blodfläckade vapen. Det är nämligen hennes uppgift som drottning att döda alla demoner och zombies som plågar Storbritannien.

Demonjakt är dock inte direkt det drottningen vill ägna sig åt. För hennes tankar är helt uppfyllda av den stilige prins Albert.

En bok helt i min smak. Den när min anglofili samtidigt som historien innehåller zombies. I samma genre hittar vi även böcker som Pride and Prejudice and Zombies, Sense and Sensibility and Sea Monsters samt Abraham Lincoln, Vampire Hunter. När det gäller de två första böckerna så delar Jane Austen författarskapet med Seth Grahame-Smith respektive Ben H. Winters.

Det andra inköpet blev en novellsamling från 2009 av Joyce Carol Oates med titeln Dear Husband. Min fascination för Joyce Carol Oates började med att jag läste hennes gotiska släktkrönika Bellefleur och därefter har hennes litterära magi haft mig i sitt grepp. Jag har läst en del av hennes romaner. Den som hittills har lämnat störst avtryck på är kortromanen Rape: A Love Story (Våld: En historia om kärlek). En kortroman som känns alltmer aktuell efter Uppdrag Gransknings reportage om våldtäkterna i Bjästa.

Nästa fynd blev The Magicians Apprentice av Trudi Canavan. En prequel (finns det ett bra svenskt ord) till The Black Magicians Trilogy.

Trilogin köpte jag på vinst och förlust för något år sedan. Och jag blev väldigt positivt överraskad. Personligen älskar jag fantasy, men har svårt för ny fantasy. Jag håller mig helst till klassikerna (läs Tolkien).

Därför ska det bli spännande att än en gång få återvända till Trudi Canavans värld och få reda på vilka händelser som formade historien i The Black Magicians Trilogy. Dessutom blir det en bra uppvärmning inför hennes nästa trilogi som släpps i maj.

Slutligen så slog jag till och köpte To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En bok jag har gått och funderat på i flera år, men det har aldrig blivit av att läsa den. Boken publicerades 1960 och redan 1962 blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus Finch.

Dagens citat: "We are not amused." (Drottning Victoria, 1819-1901; regerade 1837-1901)

"If you are a writer you locate yourself behind a wall of silence and no matter what you are doing, driving a car or walking or doing housework — you can still be writing, because you have that space." (Joyce Carol Oates)

"Above all, watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places. Those who don't believe in magic will never find it." (Roald Dahl)

"You never really understand a person until you consider things from his point of view--until you climb into his skin and walk around in it." (Atticus Finch)

Bibblan, bibblan, gamle vän...

Ägnade en del av förmiddagen åt ett besök på biblioteket i Hörby. Eftersom bibliotek har samma effekt på mig som bokaffärer slutade besöket med att jag lånade Möss och människor av John Steinbeck.

Utsikten från S-hyllan på den skönlitterära avdelningen.

När jag kom hem slog tanken mig att jag kunde ju lånat Evelyn Waughs "Brideshead Revisited" istället. Eftersom det var ju bara någon vecka sedan jag bestämde mig för att läsa den.

Jag har ju i praktiken nästan vuxit upp på Hörby bibliotek (en viss överdrift tillåter jag mig själv) i Hörby. Har varit en väldigt flitig besökare bland hyllorna under uppväxten. Men de senaste åren har mina besök blivit allt färre.

Men varje gång jag har pallrat mig dit och lånat en bok eller två frågar jag mig själv varför jag inte går dit oftare. Hörby bibliotek har blivit som en gammal bekant som man knappt ägnar en tanke åt och besöker väldigt sällan. Men när man väl gör det har man hur roligt som helst i dess sällskap.

Oftast går mina besök till så att jag går en runda genom biblioteket och bläddrar lite förstrött i diverse böcker. Sedan plockar jag åt en stor hög med böcker som jag kan tänka mig att låna. Därefter letar jag upp min favoritplats (se bilden ovan) och bläddrar genom mina "fynd", läser lite och bestämmer mig slutligen för vilka jag ska låna. Sedan sätter jag tillbaka de ratade böcker och går hem. Men, som sagt, det har blivit mindre av den varan de senaste åren.

En av post-it-lapparna i Möss och människor

Det roliga med bibliotek är ju inte bara att man har tillgång till en stor bokskatt alldeles gratis utan också att varje bok i hyllorna har sin egen fysiska karaktär. Vissa faller nästan samman för att de är så lästa, medan andra fortsätter att vara i nyskick år efter år.

Varje bok blir också en läsupplevelse man delar med alla andra som läst boken för en. I Möss och människor som jag precis lånade hittade jag flera inklistrade post-it-lappar med anteckningar. Tyvärr kan jag inte tyda handstilen, så jag vet inte vilket syfte de har tjänat.

Och både på biblioteket i Hörby och stadsbiblioteket i Lund har jag hittar böcker av alla de sorter med anteckningar i marginalen. Till med rättningar av språkliga misstag och andra korrekturfel.

Jag hoppas därför att Hörby bibliotek fortsätter att vara en institution jag kan ta för givet. Svenska Dagbladet skriver i en artikel från i lördags att biblioteken fortsätter vara den samhällsinstitution som svenskar har störst förtroende för.

Trailer från filmen Of Mice and Men med Gary Sinise och John Malkovich i huvudrollerna.

Dagens citat: "The best laid schemes o' mice and men/Gang aft a-gley;/And leave us naught but grief and pain/For promised joy." (To a Mouse av Robert Burns)

"His ear heard more than was said to him, and his slow speech had overtones not of thought, but of understanding beyond thought." (Of Mice and Men av John Steinbeck)

"While on the subject of burning books, I want to congratulate librarians, not famous for their physical strength, who, all over this country, have staunchly resisted anti-democratic bullies who have tried to remove certain books from their shelves, and destroyed records rather than have to reveal to thought police the names of persons who have checked out those titles.

So the America I loved still exists, if not in the White House, the Supreme Court, the Senate, the House of Representatives, or the media. The America I loved still exists at the front desks of our public libraries." (A Man Without a Country av Kurt Vonnegut)

Det som återstår av dygnet

Jag är en anglofil av stora mått som jag tidigare har avslöjat på den här bloggen. Därför måste jag bara nämna den, i mina ögon, bästa fixen för en anglofil. Nämligen Kazuo Ishiguros fullkomligt lysande Booker Prize-vinnande roman Återstoden av dagen (The Remains of the Day).

Jag kan nog lugnt påstå att min anglofili grundlades när jag för första gången såg Merchant Ivorys mästerliga filmatisering av boken med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. När jag sedan läste boken var jag fast och anglofilin var fullt utvecklad.

För er som inte känner till historien så handlar den om butlern Stevens på godset Darlington Hall som 1950 får ett brev från den forna hushållerskan miss Kenton. I brevet nämner hon sin tid på godset i slutet på 30-talet och hur deras arbetsgivare Lord Darlington anordnade en internationell konferens för att försöka undvika ett europeiskt storkrig.

Sporrad av brevet bestämmer sig Stevens att åka på semester och besöka miss Kenton, som sedan hon lämnade sitt arbete som hushållerska har gift sig. På vägen till byn där miss Kenton bor minns Stevens den tid de arbetade sida vid sida på Darlington Hall.

Boken är en djuplodande undersökning av det brittiska klassystemet och hur just det andra världskriget förändrade livet, inte bara för de rika godsägarna, utan även deras tjänare. Bokens centrala tema rör sig kring värdighet och det brittiska klassamhällets sociala begränsningar.

Butlern Stevens lojalitet till sig själv, sin far, sina underlydande och sin arbetsgivare prövas ständigt genom hela boken. Särskilt som Lord Darlington under och efter kriget har brännmärkts som tyskvän och nazisympatisör.

Utan att avslöja mer vill jag bara säga: Läs boken, se filmen och läs boken igen. En perfekt sysselsättning under påskhelgen.

Dagens citat: "I don't believe a man can consider himself fully content until he has done all he can to be of service to his employer." (Butlern Stevens i Återstoden av dagen, spelad av Anthony Hopkins)

"There was this English butler out in India. One day, he goes in the dining room and what does he see under the table? A tiger. Not turning a hair, he goes straight to the drawing room. "Hum, hum. Excuse me, my lord," and whispering, so as not to upset the ladies : "I'm very sorry my lord. There appears to be a tiger in the dining room. Perhaps his Lordship will permit use of the twelve bores?" They go on drinking their tea. And then, there's three gunshots. Well, they don't think nothing of it, this being out in India where they're used to anything. When the butler is back to refresh the teapots, he says, cool as a cucumber: "Dinner will be served at the usual time, my lord. And I am pleased to say there will be no discernible traces left of the recent occurence by that time." There will be no discernible traces of the recent occurrence by that time!" (Mr Stevens senior i Återstoden av dagen, spelad av Peter Vaughan)