Recension: Queen Victoria: Demon Hunter

Det första som slår mig när jag har läst ut Queen Victoria: Demon Hunter (QV:DH) är att det var skönt att uppleva en zombiedemonfantasy-berättelse där prinsessan tillåts vara hjälten. Prinsen då? Jodå, han sitter på sitt vältränade arsle och trånar efter sin rädderska i nöden.

Nåja, min första tanke var väl snarare att den här boken var ju en trevlig distraktion från vardagen. Inget ont om sådana, de behövs också. Men sedan slog det mig att det var bra att prinsessan fick vara den som räddar världen från ondskan.

För att börja från början så är helt enkelt QV:DH en komisk zombieskräckroman baserad den verkliga drottning Victorias liv och främst då hennes tidiga regering. Förutom drottning Victoria förekommer även andra historiska personer som till exempel prins Albert, kung Leopold I av Belgien, Lord Melbourne, hertiginnan av Kent och sir John Conroy.

Författaren A.E Moorat (pseudonym för Andrew Holmes) tar avstamp i den högst verkliga konflikten mellan sir John Conroy och prinsessan (sedemera drottning) Victoria. Conroy försöker helt enkelt bli den unga drottningens närmsta rådgivare, något han gör på uppdrag av mörkret demoniska krafter vars yttersta mål är att ta över världen.

Men Conroys planer grusas när Victoria ärver tronen från sin farbror William IV och han inte lyckas kontrollera den unga drottningen. Samtidigt får Victoria veta sanningen om världen och hur ondskan vill ta över världen på uppdrag av Satan. Till sin hjälp har drottningen en hemlig grupp beskyddare, ledde av den bastanta, skotska matronan Maggie Brown.

Samtidigt lyckas den excentriske adelsmannen Quimby tillverka en magisk dekokt som väcker de döda till liv. Självklart snärjs han också av ondskan och utnyttjas av sir John Conroy.

Boken är enkelt skriven, språket är rappt och det är tydligt att författaren inte har haft några andra ambitioner än att roa. Jo, möjligtvis då att äckla läsaren. För genom hela boken sprutar blod och hjärnsubstans över sidorna. Men det är ju faktiskt något man förväntar sig av en zombieroman eller för den delen en zombiefilm också.

Svagheterna i boken är att den bygger delvis på att läsaren har i alla fall en ytlig kunskap om drottning Victoria och hennes tid på den brittiska tronen. Har man inte det faller nog en del skämt platt och vissa referenser blir obegripliga. Stundtals tar historien väldiga kliv framåt i tiden. Det vill säga ett kapitel slutar 1839 och nästa börjar 1841 och helt plötsligt har drottningen två barn.

Dessutom hade jag också velat ha en lite mer ingående beskrivning av de onda krafterna och de demoner som vill ta över världen. Vidare får jag också känslan av att boken är skriven med en medveten tanke på att den en dag ska filmatiseras.

Läs inte boken och förvänta er skräck i klass med Poe eller Lovecraft. Inte heller om ni vill ha en historisk roman i victoriansk miljö. Ta den för vad den är. En rolig och trevlig distraktion man kan koppla av med mellan varven.

För er som gillar kombinationen verklig historia blandat med zombies, vampyrer och varulvar så har jag två tips. För det första så arbetar  A.E. Moorat på nästa bok i samma serie som QV:DH. Den har titeln Henry VIII: Wolfman. Dessutom så har Seth Grahame-Smith gett Abraham Lincoln, Vampire Hunter. Grahame-Smith är nog mest känd som mannen bakom Jane Austen-pastichen Pride and Prejudice and Zombies.

Dagens citat: "I will be good." (Victoria när hon var elva år och fick reda på att hon en dag skulle bli drottning)

"We are not amused." (Drottning Victoria. När hon sade detta citat använde hon inte kungligt plural utan istället reagerade hon för sig själv och sina hovdamer när de fick höra ett synnerligen ekivokt skämt.)

"I don't mind praying to the eternal Father, but I must be the only man in the country afflicted with an eternal mother." (Edward VII om sin mor, drottning Victoria)