Exilens litterära bagage

Fick en intressant utmaning av min kollega Martina när vi satt och drack en öl efter jobbet. Att lista vilka fem böcker jag skulle ta med mig på en öde ö.

En utmaning som fick mig att bli rejält kallsvettig. Inte för att det skulle tufft att komma på fem böcker. Svårigheten bestod i att jag var tvungen att begränsa mig till bara fem stycken. Inte lätt när man dels är velig, dels älskar böcker.

Den slutgiltiga listan blev:

• Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov.
• Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien.
• Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman.
• New York-trilogin av Paul Auster.
• Vilken Star Wars-roman som helst.

Varför blev det då dessa fem böcker? De fyra första för att de alla har betytt så otroligt mycket för mig. De har alla vidgat mina vyer på ett eller annat sätt och framförallt öppnat upp nya världar för min fantasi. Den femte är med bara för att jag ska kunna hänge mig åt mitt "guilty pleasure" (fortfarande inte fått en bra svensk term för det fenomenet).

Fast som jag skrev tidigare så kom listan till efter mycken möda och stor vånda. Därför kommer det här en lista med några av bubblarna (utan inbördes ordning).

• Song of Solomon av Toni Morrison
• Amerikansk Pastoral av Philip Roth
• Mio min Mio av Astrid Lindgren
• Clownen Jac av Hjalmar Bergman
• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Möss och människor av John Steinbeck
• Silmarillion av J.R.R. Tolkien
• Garp och hans värld av John Irving?
• Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

Inget lätt val i slutändan. Men frågan är nu; vilka fem böcker skulle du ta med dig till en öde ö?

Slutligen ett stort grattis till Sofi Oksanen som har tilldelats Nordiska Rådets litteraturpris. Erkänner direkt att jag inte är bekant med Sofi Oksanen eller hennes böcker. Men jag ser litteraturpris som tips på författare och böcker som kan vara värda att läsa. Så tack för tipset!

Dagens citat: "Manuskript brinner inte" (Mikhail Bulgakov i Mästaren och Margarita)

"It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"The story is not in the words; it's in the struggle." (Paul Auster i New York-trilogin)

"Markurells intåg i Wadköping var på intet sätt lysande men väckte dock ett visst uppseende." (Hjalmar Bergman i Markurells i Wadköping)

Vårvärme, I-landsproblem och Murphys lag

Senaste veckan har inspirationen att skriva inlägg på bloggen varit sådär. Men så i dag, antagligen sporrad av att Hörby var varmast i landet, fick jag en otrolig lust att skriva ett nytt inlägg. Både här på BiblioPepe och WikiPepe.

Då krånglar ju såklart mitt bloggverktyg. Typiskt, eller hur?

Men jag kommer osökt in på ämnet inspiration och då inte att skriva, utan inspiration att läsa. För er som läst tidigare inlägg på bloggen vet att jag var otroligt taggad att börja läsa Middlesex av Jeffrey Eugenides.

Det var tio dagar sedan och jag har läst ungefär 200 sidor av boken. Absolut en av de bästa romaner jag någonsin läst, men jag kan för mitt liv och kniv inte motivera mig att sitta ner och bara läsa. Läsa, läsa, läsa tills ögonen ramlar ur sina hålor. Något jag definitivt inte brukar ha något problem med. Snarare är jag känd för att sträckläsa böcker jag får eller köper. Till exempel sträckläste jag The Plot Against America av Philip Roth på en sisådär fyra timmar.

Fast så är det ju alltid. I perioder slukar jag bok efter bok för att sedan komma in i en period när jag kanske läser två sidor ungefär varannan vecka.

Tyvärr har jag lyckats komma in i en sådan period samtidigt som jag läser en av de bästa romaner jag någonsin stoppat näsan i. Oh well! C'est la vie!

Dagens citat: "Anything that can go wrong will go wrong." (Major Edward A. Murphy, Jr.)

"I write fiction and I'm told it's autobiography, I write autobiography and I'm told it's fiction, so since I'm so dim and they're so smart, let them decide what it is or it isn't." (Philip Roth)

Vårkänslor på bloggen

Om nu någon mot all förmodan har missat det så har våren gjort sitt intåg i södra Sverige och så även på BiblioPepe.

Firade därför med läsning av ett kapitel i Middlesex och en kopp rooibos-te i trädgården. Vilket var otroligt härligt. Särskilt med tanke på att termometern visade att det var tio grader i skuggan. Dock krävdes det en filt kring benen.

Dagens citat: "Bring me a cup of tea and ‘Times." (Drottning Victoria, citatet ska tydligen vara hennes första order som regerande drottning.)

"You can never get a cup of tea large enough or a book long enough to suit me." (C.S. Lewis)

Upphittad: En förlorad värld

Jag har äntligen fått tummarna ur och sett filmatiseringen av Evelyn Waughs klassiska Brideshead Revisited och därmed även bestämt vilken bok det blir till att läsa efter jag är färdig med Middlesex.

Just det, Brideshead Revisited eller En förlorad värld som den heter på svenska. En bok jag för mitt liv och kniv inte kan förstå att jag inte läst den tidigare. Har ju sett tv-serien från 1981 med Jeremy Irons och Anthony Andrews.

Men den största anledningen till att läsa den är ju det faktum att jag är en anglofil av stora mått, särskilt när det gäller skildringar av den brittiska överklassen från 1700-talet fram till mellankrigstiden.

Så även om just Brideshead Revisited inte fanns med på den att-läsa-lista jag delade med mig av i ett tidigare inlägg, så är det definitivt den som ska läsas. De andra böckerna går ju ingenstans eller hur.

Trailer till filmen från 2008.


Ett samlingsklipp från tv-serien


Och ja, rollen som godset Brideshead spelas av samma hus i både filmen och i tv-serien. Huset kallas Castle Howard, har varit säte för grevarna av Carlisle och ligger i North Yorkshire.

Dagens citat: "I have been here before," I said; I had been there before; first with Sebastian more than twenty years ago on a cloudless day in June, when the ditches were creamy with meadowsweet and the air heavy with all the scents of summer; it was a day of peculiar splendour, and though I had been there so often, in so many moods, it was to that first visit that my heart returned on this, my latest." (De första raderna i första kapitlet av boken Brideshead Revisited)

"Aesthetic value is often the by-product of the artist striving to do something else." (Evelyn Waugh)

Alla har vi våra "guilty pleasures"...

...så även jag. Inte för att jag tänker lista alla på den här bloggen. Men en litterär "guilty pleasure" tänker jag bjuda på.

När det gäller litterära "guilty pleasures" känner jag en del som älskar Harlekin-romaner. Det är dock inte min. Nej, nej.

Min litterära "guilty pleasure" är istället Star Wars-romaner.

Jag har ju sedan väldigt tidig ålder varit fullkomligt frälst på Star Wars. Jag har tappat räkningen på hur många jag har sett filmerna.

Sådan tur att det då finns så otroligt mycket material utöver filmerna att ta del av. Som Star Wars-romanerna. Där äventyret fortsätter i all oändlighet. Äger ett antal nu och läser dem med jämna mellanrum. Fördelen är att det är en värld som jag redan känner till och därmed inte behöver sätta mig in i.

Därför undrar jag nu vad som är din litterära "guilty pleasure". Är det Star Wars-böcker, Harlekin-romaner eller kanske Wahlströms ungdomsböcker?

Apropå uttrycket "guilty pleasures" undrar jag egentligen vad som är en bra svensk översättning. Skamlig njutning låter lite väl halvbrottsligt. Är det någon som har förslag på ett bra uttryck på svenska?

Kan ju inte skriva om Star Wars utan att bjuda på lite YouTube-klipp.

What if George Lucas restored Singin' in the Rain?


Om Star Wars var svensk


Just what it sounds like


Läs mer här:
Wookiepedia - the Star Wars Wiki
Stormtrooper Effect

Dagens citat: "It's a trap!" (Admiral Ackbar)

"I have a bad feeling about this." (I princip alla karaktärer)

"The Force is strong with this one." (Darth Vader)

"May the Force be with you." (Obi-Wan Kenobi och en massa andra snubbar)

Om censur och stereotyper

Läser en artikel i Svenskan om att svenska barnboksförfattare känner sig censurerade av förlagens redaktörer. Dessa säger i sin tur att de måste annars klagar föräldrar till dem och boken vägrar köpa böckerna.

Exempel på ämnen som anses vara tabu är alkohol, ensamma barn och svordomar. Flera författare i artikeln säger att censuren beror på ängsliga föräldrar som är rädda för att barnen ska skrämmas eller oroas.

Så här säger barnboksredaktören Annika Nasiell på Barnens Bokklubb till tidningen Vi Läser (som Svenskan refererar till):
- Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för "det finns ju inte i verkligheten", säger Annika Nasiell till Vi Läser.

Allt tyder på en ängslighet som börjar likna amerikansk moralpanik. I det stora landet i väster har skolor till exempel velat förbjuda böcker, bland annat Huckleberry Finn, för att de innehåller material som anses skadligt för barnen.

När vuxenvärlden börjar skrika förbud och censur av barnlitteratur och annan kultur för barn är det i mina ögon ett tecken på ren lathet från föräldrarnas eller skolans sida. Istället för att låta barnen läsa om ensamma barn eller om alkoholism, så skriker de förbud. Bara för att de inte vågar eller orkar låta barnen läsa, begrunda och sedan förklara och diskutera med barnen.



Läste också bloggen "Den lilla bokhyllan", som skrivs av min kollega Eva. Hon tar bland annat upp att många barnböcker väldigt ofta bekräftar stereotyper kring manligt respektive kvinnligt.

Eva hade i alla fall på Coop i Malmö hittat två barnböcker. Den ena hette "Spännande berättelser för killar” och den andra ”Mysiga berättelser för tjejer”. Varför är det alltid så? Varför är alltid böcker riktade till pojkar "spännande" och handlar om starka riddare som dräper drakar och räddar det förbannade prinsessvåpet för femtioelfte gången? Medan böcker till flickor alltid ska vara "mysiga" och handla om hur man tar hand om små fluffiga djur och kramas hela tiden.

Nu vet jag att detta blev lite hårddraget. Men någon gång skulle jag vilja se en saga där den starka modiga prinsessan räddar den veke och "mysige" prinsen från draken.

Skrivit om detta på min andra blogg också. De inläggen hittar du här och här.

Nä, låt barnen läsa så mycket som möjligt. Försök svara på deras frågor och bemöt deras eventuella oro eller rädsla. Även om det kan kännas pinsamt och obekvämt.

Dagens citat: "You can't raise a child in a vacuum. All that carpet dust will clog up the kid's lungs." (Jacob M. Appel)

"Nu tror jag att jag har svarat på nästan allt det som det brukar frågas om. Ja, det vill säga ibland brukar man fråga: "Vad menar ni med era böcker? Pippi Långstrump, vilken idé har ni velat få fram med henne? Hur kan man genom barnböckerna fostra barnen? Hurdan bör en bra barnbok vara?" Med mera sådant. På detta vill jag bara svara att jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok. Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)

Att tvingas ta farväl

Har precis läst engelska Wikipedias artikel om den svenske författaren Per Anders Fogelström. Det gjorde att jag drog mig till minnes en av de starkaste läsupplevelserna jag någonsin har haft.

Det var när jag gick i gymnasiet och hade köpt Stadserien i pocketutgåva. De fem böckerna var det första jag läste av honom. Jag var halvvägs genom den femte boken i serien, Stad i världen, och läste kapitlet Den mörka vågen.

För er som inte har läst boken är det i det kapitlet som karaktären Emilie dör i en ålder av 88 år.

När jag läste de raderna var det som om hjärtat slets ur kroppen och jag gick omkring och var riktigt ledsen och sörjde ett tag. Fortfarande när jag läser om böckerna blir jag ledsen när jag kommer till just det kapitlet och för mig tar berättelsen slut där. Den sista halvan av boken är för mig mest bara någon slags "Vad hände sedan"-redogörelse.

Emilie i Stadserien är en sådan karaktär som griper tag i en. Mycket för att man får bokstavligen talat följa henne från vaggan till graven. Det blir en person av kött och blod som man bygger upp en relation till. Hon blir ens vän.

Så här avslutas kapitlet:
"Som om hon försökte lyfta handen. Men så föll den ned mot filten, ögat slöts, hon liksom sjönk tillbaka, som om hud och kropp drogs nedåt. En darrning, så bara stillhet.
Det är slut, sa Gunnar. Hon fick dö lugnt.
Utanför var det natt nu, blekblå sommarnatt. Den tomma trästolen stod som den brukade framför fönstret, glasögonen som ingen skulle använda mer låg hopslagna på köksbordet."