måndag 23 maj 2011

Recension: Portnoy's Complaint av Philip Roth

Föreställ dig att du är en fluga och en dag när du är ute och flyger så hamnar du i ett rum så råkar tillhöra den kände psykoanalytikern doktor Spielvogel. Medan du sitter där bjuds du på en monolog som hålls av en patient som berättar om hela sitt liv för doktorn. Ända ner till minsta lilla perversa detalj.

Det är den känslan man får vid läsningen av Philip Roths kontroversiella roman Portnoy's Complaint från 1969, vars detaljerade beskrivningar av samlag och onani gör att den fortfarande är bannlyst från flera bibliotek i USA.

Alexander Portnoy, aktad jurist och samhällets stöttepelare, ligger där på soffan och återger hela sitt liv. Han berättar allt om sin familj och sitt liv. Om sin dominanta mamma, sin förstoppade pappa och framförallt sitt tvångsmässiga masturberande.

Men också de ständiga kval han lider på grund av sitt behov att ständigt onanera. Allt fläker han ut för sin psykoanalytiker och därmed även läsaren. Och det är ingen vacker historia, stundtals blir hans perversioner och fantasier riktigt motbjudande.

Fast nu är boken inte endast ett enda långt vältrande i osmakliga detaljer och sexuell degenering. För även om den sexuella revolutionen är en tydlig inspirationskälla för Philip Roth så rör sig boken kring flera olika teman.

Självklart behandlar Roth, sin vana trogen, den amerikanska judiskhetens situation. Han nyttjar sig av stereotyper, vilket främst blir tydligt i skildringen av Portnoys mor och i dynamiken mellan henne och sonen. Trots det blir det aldrig klichéartat utan snarare nyskapande.

Philip Roth behandlar också de amerikanska judarnas relation både till den vita majoriteten och andra minoritetsgrupper, som till exempel afroamerikaner och puertoricaner. Ytterligare ett tema är kampen att dölja sitt privata jag med all dess lustar från omvärlden.

I slutändan är det ändå det sexuella och autoerotiska temat som dominerar och det är tydligt att Philip Roth har skrivit boken med det uttalade syftet att provocera ett puritanskt och erotofobiskt samhälle. Och han lyckades.

Förutom att den bannlystes från många bibliotek belades den med importförbud i Australien. Vilket ledde till att hans förläggare fick smuggla in den i landet. Kontroverserna kretsade självklart kring romanens explicita skildringar av onani, bland annat en scen där titelfiguren använder en bit rå lever som masturbationshjälpmedel. Vad som händer med levern sedan tänker jag inte berätta här, utan läs boken istället om ni är nyfikna.

Ända sedan boken publicerades har den varit föremål för spekulationer om hur självbiografisk den egentligen är. Spekulationer som Philip Roth genom åren har haft mycket roligt åt. Bland annat skämtar han om det i sin roman Zuckerman Unbound där hans alter ego Nathan Zuckerman ständigt plågas av frågor om sexscenerna i den fiktiva romanen Carnovsky bygger på verkliga händelser.

I slutändan är Portnoy's Complaint en bok det är svårt att ge ett definitivt omdöme om. Den är äcklig, motbjudande och stundtals skrämmande. Å andra sidan är den fullkomligt hypnotiserande och vare sig man vill eller inte så dras man in i Portnoys perversa hjärna. Det är omtumlande berg- och dalbanefärd genom mänskligt sedefördärv.

Fast en rekommendation vill jag dock ge. Låt inte Portnoy's Complaint bli din introduktion till Philip Roths författarskap. Då är det bättre att du läser American Pastoral eller The Plot Against America.

Dagens citat: "Portnoy's Complaint: A disorder in which strongly felt ethical and altruistic impulses are perpetually warring with extreme sexual longings, often of a perverse nature..." (Den fiktiva diagnosen som inleder Portnoy's Complaint.)

"To become a celebrity is to become a brand name. There is Ivory Soap, Rice Krispies, and Philip Roth. Ivory is the soap that floats; Rice Krispies the breakfast cereal that goes snap-crackle-pop; Philip Roth the Jew who masturbates with a piece of liver." (Philip Roth i en intervju med Esquire.)

"The cruelest thing anyone can do to Portnoy’s Complaint is to read it twice." (Kritikern Irving Howe om Portnoy's Complaint.)

2 kommentarer:

snowflake sa...

Tyvärr var dte den jag läste... sen tog det 20 år innan jag läste Roth igen.

Pepe sa...

Och vad tyckte du om Roth när du återvände till hans böcker? Vilken bok läste du då?