Stoppa aldrig upp din hund: Del 2

I dag har jag insett att valet av Paul Auster som ämne i föregående inlägg var ytterst passande. Eftersom hela dagen i dag har känts som om jag vore en karaktär i en av hans romaner. Jag har dock inte lyckats lista ut om jag är berättaren eller den som berättaren berättar om, vilken, i en typisk Auster-roman, hade varit jag själv. Ser man på då var jag tillbaka där jag började.

Läste även ut första delen av Alan Aldas memoarer, betitlad Never have your dog stuffed and other things I've learnt. En helt fantastisk bok. Alan Alda är en otrolig berättare och hans röst är väldigt tydlig genom hela boken. Stundtals så tydlig att jag får känslan av att jag lyssnar på en ljudbok istället för att läsa de tryckta bokstäverna.

Och Alan Alda har, utan att överdriva, levt ett mycket märkligt liv. Nästan så att jag ibland tvivlar på sanningshalten i det han skriver och övertygar mig själv att han hittar på.

Fast framförallt är det en väldigt rolig bok och flera gånger lockar han mig till skratt. Allt från små stillsamma och igenkännande fniss till rejäla gapskratt. Och nu är det ju så att när jag gapskrattar så märks det, vilket alla andra på morgonbussen från Hörby till Malmö fick erfara i både måndags och tisdags.

Alan Alda är ju annars mest känd som dels Hawkeye Pierce i tv-serien M*A*S*H, dels som senator Arnold Vinick i tv-serien Vita Huset. Så njut av följande klipp och en av vår tids främsta skådespelare.




Dagens citat: "... life is meaningless unless you bring meaning to it; ... it is up to us to create our own existence. Unless you do something, unless you make something it's as though you aren't there." (Alan Alda, 1980)

"My mother didn’t try to stab my father until I was six." (Första meningen i Never have your dog stuffed.)