April - snabbversionen

Katastrof! Eller kanske inte... Får nog ta och behålla koncepten lite här. Men jag brukar ju läsa sex böcker i månaden. Det är min målsättning. Men jag skyller på att jag var sjuk en stor del av april. Så sjuk att jag inte orkade läsa utan bara kolla tv-serier på Netflix. Och sedan började jag på ett nytt jobb. Det är mina ursäkter till mig själv.

Fast... jag hann ju ändå med fyra stycken böcker (och två stycken till hälften, jag pausar i dem för tillfället). Och Donna Tartts The Goldfinch och Hilary Mantels För in de döda stod för den största läsnjutningen i april.

Facit för april blev följande:
* Fyra lästa böcker, varav tre romaner och en sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 1 983 st.
* Två lästes på svenska och två på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk och en svenska.

Och här har ni läslistan:
* The Goldfinch av Donna Tartt
* För in de döda av Hilary Mantel
* The Imperfectionists av Tom Rachmann
* Den amerikanska högern av Martin Gelin

Mars - snabbversionen

Då var årets första kvartal avklarat och det blev på upploppet som den sista boken lästes. Har aldrig läst Maria Langs deckare tidigare, men tänkte att det nog var dags med tanke på att den 31 mars 2014 skulle ha varit hennes 100-årsdag.
I övrigt har det varit en spännande läsmånad och bara en författare har det blivit som jag har läst tidigare, nämligen Philip Roth. Alla övriga blev lästa för första gången. Dessutom inledde jag månaden med att ha födelsedagsfest. Och det är ju trevligt att se att ens kompisar känner en. Fick nämligen bara alkohol, böcker, presentkort på böcker och bokrelaterat krimskrams.

Facit för mars blev följande:
* Sex lästa böcker, fem romaner och en diktsamling.
* Sammanlagt sidantal 2 153 st.
* Tre böcker lästes på svenska, övriga på engelska.
* Fyra av böckerna har engelska som originalspråk, en har svenska och en har danska.

Och här har ni läslistan:

* Canada av Richard Ford

* Sabbaths teater av Philip Roth

* Yahya Hassan av Yahya Hassan

* Hunting Party av Elizabeth Moon

* Sporting Chance av Elizabeth Moon

* Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang

Februari - snabbversionen

Förutom inledningen har februari månad haft ett science fiction. Närmare bestämt då ett välbehövligt besök i galaxen långt, långt borta. Förutom att jag läst en omgång Star Wars-romaner så passade jag även på att se om alla sex filmer. Originaltrilogin håller självklart bäst. Upptäckte att replikerna stundtals sitter i skallen. Det var vid flera tillfällen som jag kom på mig själv med att följa med i dialogen.
Det har varit ett trevligt besök, men nu i mars så ser jag fram emot att få läsa Sabbaths teater av Philip Roth.

Facit för februari blev följande:
* Sex lästa böcker, alla romaner.
* Sammanlagt sidantal 2 717 st.
* En bok lästes på svenska, övriga på engelska.
* Fem av böckerna har engelska som originalspråk, en har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Gregorius av Bengt Ohlsson
* Heir to the Empire av Timothy Zahn
* Dark Force Rising av Timothy Zahn
* The Last Command av Timothy Zahn
* Specter of the Past av Timothy Zahn
* Vision of the Future av Timothy Zahn

Januari - snabbversionen

Årets första läsmånad är över och det har varit en bra blandning helt enkelt. Den stora behållningen har självklart varit månadens tre första böcker: The Thing Around Your Neck, Whispers Underground och The Luminaries. Sedan dippade läslustan lite väl mycket och det gick trögt att ta sig genom de tre sista böckerna, men en rejäl slutspurt så kom skutan i hamn.

Facit för januari blev följande:
* Sex lästa böcker varav tre romaner, två novellsamlingar och en memoarbok.
* Sammanlagt sidantal blev 2 395.
* Tre av böckerna lästes på svenska och tre på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk, en har danska, en har svenska och den sista har franska.

Och här har ni läslistan_
* The Thing Around Your Neck av Chimamanda Ngozi Adichie
* Whispers Underground av Ben Aaronovitch
* The Luminaries av Eleanor Catton
* Livläkarens besök av PO Enquist
* Den afrikanska farmen av Karen Blixen
* Bubblor av Claire Castillon

Recension: The Luminaries av Eleanor Catton

Det är 1866 och den unge Walter Moody anländer till staden Hokitika, på västra sidan av Nya Zeelands sydö, som blivit centrum för en guldrusch. Redan första kvällen blir Walter indragen i ett mysterium när han av en händelse lyckas delta i ett hemligt möte med tolv män som alla vill lösa ett antal brott som inträffat i Hokitika den senaste tiden. Bland annat har enstöringen Crosbie Wells mystiskt avlidit och guldgossen Emery Staines försvunnit.

Det hemliga mötet i rökrummet på Crown Hotel i Hokitika blir startskottet för en vindlande och spännande roman om girighet, avundsjuka och slumpens stundtals ödeläggande inverkan på våra liv. Med en prosa som sprakar av liv och berättarglädje kastar Eleanor Catton läsaren handlöst in i berättelsen. Bitvis byggs bilden av vad som hänt. Ledtrådar kastas ut, men allt presenteras ur enskilda karaktärers perspektiv. Går det att lita på karaktärerna som för stunden berättar? Överdrivs vissa detaljers betydelser? Vad döljs egentligen? Detta är frågor som läsaren ständigt måste hålla i huvudet.

Till sin stil och sitt språk påminner The Luminaries lite om 1800-talets romantik. Faktum är att bokens inledande scen skapar exakt samma mörka känsla som inledningen av Herman Melvilles Moby-Dick och stundtals får jag känslan av att det är Charlotte Brontë som återvänt till jordelivet för att skriva en sista roman. Trots detta är ändå Eleanor Cattons stil unik om än kanske inspirerad av 1800-talets stora berättare. The Luminaries är en myllrande och rik roman, som trots sitt jättelika persongalleri inte blir förvirrande eller tillkrånglad. Alla karaktärer fyller en funktion och författaren samlar ihop trådarna på ett snyggt sätt. Inget lämnas därhän.

Trots bokens omfattning (832 sidor) så känns den ändå snabbläst. De första 80 sidor går lite trögt men sedan är du inne i handlingen och efter 100 sidor är du beroende. Då går den inte att lägga ifrån sig, annat än att du måste komma upp till ytan ungefär var femtionde sida, ruska på huvudet och ta ett nytt djupt andetag innan du kastar dig ner och låter handlingen omsluta dig igen. Att romanen dessutom gör dig sjuk av längtan att få besöka Nya Zeeland.

The Luminaries är Eleanor Cattons andra roman och tack vare den blev hon den yngsta vinnaren hittills av Bookerpriset. Jag kan bara hoppas att Cattons framtida böcker håller lika hög klass som The Luminaries. Men en sak undrar jag över när boken är utläst. Vad vill Eleanor Catton ha sagt? Har hon lagt in en djupare mening i boken? Min slutsats blir att hon har antagligen bara bestämt sig för att skriva en otroligt bra historia, en förstklassig berättelse. Och det har hon lyckats med.

Recension: The Thing Around Your Neck av Chimamanda Ngozi Adichie

Chimamanda Ngozi Adichie fick inte bara avsluta mitt 2013 utan även inleda mitt 2014. I The Thing Around Your Neck gör hon, i tolv noveller, en ingående analys av Nigeria och dess invånare. Oavsett om de bor i landet i eller befinner sig i förskingringen. Varje novell rör sig kring ett eget tema, det kan vara relationerna mellan olika etniska och religiösa grupper i Nigeria, förnekandet av sin nigerianska identitet för att passa in i ett nytt hemland eller helt enkelt en diskussion om vad ”afrikanskhet” och vem som har tolkningsföreträddet.

Den mest drabbande novellen är ”The American Embassy” som till stor del utspelar sig i visumkön till den amerikanska ambassaden i Lagos. Huvudpersonen är en kvinna som tänker söka asyl sedan hennes, en dissident, har försvunnit och militären har mördat hennes son. Trots att hon med största sannolikhet skulle kunna få asyl så hon lämnar hon ambassaden i oförrättat ärende när hon inte klarar av att beskriva mordet på sin son. En djupt tragisk berättelse om förtryck, sorg och känslomässig oförmåga.

I ”The Arrangers of Marriage” möter vi en ung kvinna som precis har ingått ett arrangerat äktenskap med en ung nigeriansk läkare som lever i USA. När hon väl kommer dit märker hon att han knappt vill kännas vid det faktum att han är uppvuxen i Nigeria och förväntar sig att hon ska låta sig assimileras på samma sätt och kasta bort hela den kultur hon växt upp i. En mycket intressant betraktelse över förakt för den egna kulturella identiteten och vad som händer när detta ställningstagande ifrågasätts i grunden.

Slutligen förtjänar novellen ”A Private Experience” att omnämnas. En finstämd och lågmäld historia om två kvinnor, en kristen och en muslimsk, som gömmer sig i en övergiven butik för att undkomma ett upplopp, med efterföljande blodbad. Båda vet att de borde hata varandra för att de tillhör olika religioner och etniska grupper. Men istället tyr de sig till och hjälper varandra genom det dygn de tillbringar tillsammans i butiken.

Med The Thing Around Your Neck bevisar Chimamanda Ngozi Adichie att hon är en enastående berättare och skildrare av det mänskliga tillståndet. För trots att hennes karaktärer är starkt bundna till ett land och en kultur är hennes noveller allmängiltiga. Och framförallt otroligt bra läsning som det går att förlora en hel dag i.

Recension: Purple Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie

I min sammanfattning av 2013 skrev jag att Purple Hibiscus var årets bästa läsning. Historien om 15-åriga Kambili och hennes storebror Jaja är otroligt fängslande och viktigt. I centrum står Kambili som långsamt dras ut ur sitt skal från den stunden hon kommer bort från sin far. En man som utåt är en framgångsrik affärsman, filantrop och demokratiförkämpe, men inåt mot familjen är en tyrann som använder religionen som ursäkt för att misshandla och tyrannisera sin fru och sina barn.

Allt detta börja långsamt luckras upp den dag Kambili och Jaja får lov att hälsa på sin faster Ifeoma och hennes familj i närliggande Nsukka. Fastern, en universitetsprofessor, får Kambili att bryta sig loss ur sitt skal och båda barnen får kraft och mod att börja kasta av sig det tunga ok fadern har lagt på deras tunga axlar.

Trots att Chimamanda Ngozi Adichie har bundit sin berättelse till en väldigt specifik tid och plats, Nigeria i början på 90-talet, så blir den ändå tidlös. För genom sitt språk och sitt upplägg av berättelsen skapar Adichie en allmängiltighet som Purple Hibiscus till en tidlös och gripande historia om att mogna, våga se sina föräldrar och sin omvärld för vad de verkligen är.

Chimamanda Ngozi Adichie har under lång tid varit en författare jag har gått och funderat på att läsa, men andra böcker och författare har alltid spärrat vägen för henne. Först nu fick jag tummarna loss att låna hennes böcker på bibblan. Och jag kan ju bara vara dels lite sur på mig själv för att jag inte läst henne tidigare, dels lite glad att jag äntligen fick ändan ur vagnen.