Lucka 15: En vampyrs bekännelser

"'Jag förstår...' sade vampyren tankfullt och gick långsamt bort mot fönstret på andra sidan rummet."



Att de senaste åren har bjudit på vampyrtrend är det väl få som har missat. Sookie Stackhouse-böckerna och tv-serien True Blood, som baserats på dem, har väl knappast undgått någon. Och dessa är bara ett exempel, men jag ska hoppa tillbaka till en tidigare vampyrtrend som uppstod på 90-talet.

I centrum för den stod Anne Rice och hennes romaner om vampyrerna Lestat, Louis och Claudia plus en hel hoper till. Startpunkten blev 1994 års filmatisering av En vampyrs bekännelser med Tom Cruise och Brad Pitt huvudrollerna samt en storspelande tolvårig Kirsten Dunst i rollen som just Claudia.

Därför är det just den filmen som dyker upp när lucka 15 öppnas. Och återigen är det en film som gjort att jag upptäckt en hel serie böcker. För det jag gillar med Anne Rices romanserie är att hon bryter ut vampyrmyten, återuppfinner den och gör den till sin egen. Ingenstans står en greve Dracula att finna förutom en kort referens när Louis och Claudia reser genom Östeuropa.

Istället bygger hon upp en ny ursprungsmyt som sträcker sig tillbaka till egyptisk forntid. Dessutom är det en myllrande värld hon har byggt upp, befolkad med massor av individer vars berättelser väver in och ut i varandra.

Bjuder här på en scen till. Där det bränner till mellan Louis och Claudia.

Lucka 14: Game of Thrones

"'We should go back', Gared urged as the woods began to grow dark around them."



Julkalenderns nyaste filmatisering dyker upp när lucka nummer 14 öppnas. Där finns HBO:s episka och magnifika fantasyserie Game of Thrones, som bygger på George R. R. Martins pågående romanserie A Song of Ice and Fire.

Än så länge har bara första säsongen av serien visats och den täcker in den boksvitens första del, betitlad A Game of Thrones. Både boken och serien är en myllrande berättelse om maktkamp, kärlek och förräderi. I centrum står de sju kungadömena på kontinenten Westeros.

Till ytan ett välmående och stabilt rike, men under den bubblar det av motsättningar mellan de stora adelshusen och när kungen dör brister allt och landet kastas in i ett inbördeskrig. Dessutom befinner sig en väldigt speciell ättling till den gamla avsatta kungadynastin i exil på andra sidan havet.

I april har säsong två av tv-serien premiär. Här kommer ett lite aptitretande smakprov på den.

Recension: The Imperfectionists av Tom Rachman

Tidningens stringer i Paris har inte levererat en ända viktig nyhet på åratal, redaktören som skriver dödsannonserna gör allt för att slippa jobba och den excentriska ägaren ägnar all sin tid åt sin basset Schopenhauer.

Det är bara tre av alla udda karaktärer som dyker upp i Tom Rachmans roliga och tankeväckande roman The Imperfectionists. För i denna roman är den egentliga huvudkaraktären en internationell dagstidning, grundad på 50-talet, med säte i Rom.

Under lång tid var den måste-läsning för alla som ville hålla sig ajour med världshändelserna. Tidningens reportrar fick alltid tillgång jordens rika och mäktiga. Fast efter 50 år är den en hopplös skugga av sig själv. Endast ett fåtal trogna prenumeranter återstår och tidningen har ingen närvaro på internet.

Det här är boken tar sin början. I elva fristående, men ändå kronologiskt sammanhängande, kapitel får vi följa några av tidningens medarbetare i nutid. Allt kopplas dessutom till verklighetens rådande nyhetsflöde i denna nutid. Intryckt mellan varje kapitel är korta avsnitt där läsaren får ta del av tidningens historia från det att dess grundare fick idén till dess att vi når det bittra och oundvikliga slutet.

Tom Rachman

Det är en njutbar roman Tom Rachman har producerat. Han drar en in i tidningens förvirrade lilla värld där vi får följa både det dagliga arbetet både redaktionen, men även karaktärernas privatliv. Allt tecknat med både finkänslighet och ironi gränsande till burlesk överdrift.

Språket är otroligt lätt och drivande, stundtals överdrivet simpelt och tyvärr kombineras detta med en tendens att då och då hamna i en irriterande övertydlighet. Vissa av karaktärerna känns även lite underutvecklad, till och med så att de helt överskuggas av birollerna i deras egna kapitel.

Dessutom som journalist är det kul att läsa en skildring av tidningsarbete och reportrar som är grundad i en annan tradition än den svenska, i det här fallet skildras en amerikansk tidningskultur. I många aspekter känner jag igen mig medan andra företeelser känns helt främmande från svenskt tidningsmakeri.

Titeln The Imperfectionists är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av roman. För karaktärerna är långt från perfekta, de har alla sina fel och vassa kanter; de är helt enkelt mänskliga. Men de är också imperfekta i betydelsen att de tillhör gårdagen. Den tid och den bransch som hade plats för romanens centrala karaktär, tidningen, finns inte längre.  

Lucka 13: To Kill a Mockingbird

"When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow."



När vi nu öppnar Luciadagens lucka hittar vi en klassiker, som förra året firade 50-årsjubileum som bok. I år kan den fira att det var 50 år sedan den belönades med Pulitzerpriset och 2012 är det guldjubileum för filmatiseringen. Det handlar såklart om Harper Lees magiska roman To Kill a Mockingbird.

Berättelsen handlar om syskonparet Scout och Jem Finch. De växer upp med sin far i den lilla staden Maycomb i det segregerade Alabama i depressionens 30-tal. Mest känd är den för rättsfall där en oskyldig svart man åtalas för våldtäkt bara för att den som anklagar honom råkar vara en vit flicka. Men det är mer än så. Det är gripande skildring och knivskarp analys av det amerikanska samhället, berättad genom ett barns ögon. Lika allmängiltig i dag som när den skrevs.

Bara två år efter att boken publicerats blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus och Robert Duvall som Boo Radley. Och vilken film sedan bara jag tänker på den får jag gåshud. Ypperligt skådespeleri kombinerat med ett manus som är troget förlagan men samtidigt gör det till sin egen historia.

Det här inlägget är egentligen onödigt...

...för jag vet att ni självklart lyssnade när jag deltog i kulturpanelen i P4 Radio Kristianstad. För er som mot all förmodan missade det. så kan lyssna här eller så funkar det förhoppningsvis när ni klickar i den inbäddade spelaren här nedan.

Lyssna på BiblioPepe – Del 3

Då var det dags igen! I eftermiddag uppmanar jag alla att ratta in Radio Kristianstad och lyssna på när jag deltar i kulturpanelen.

Klockan 17 börjar inslaget och varar en halvtimme. Ämnet för diskussion är bland annat julen och dess kulturyttringar.

Klicka på länken så kommer du till programmet.

Lucka 12: Revolutionary Road

"Generalrepetitionens slutrepliker dog bort och medlemmerna i Laurels teatersällskap kunde bara stå där tysta och hjälplösa plira ut över rampen mot en tom salong."



Hade det inte varit för filmen Revolutionary Road, som kom 2008, hade jag aldrig upptäckt Richard Yates fantastiska författarskap, som jag fortfarande håller på att läsa in mig på. Filmen kom som sagt 2008 med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna och är ett utsökt och klaustrofobiskt drama om brustna drömmar, ett fallerat äktenskap och ensamhet.

Boken kom redan 1961 och blev en stor kritikerframgång, men försvann sedan snabbt från folks medvetande. Under lång tid fanns inga av Richard Yates verk tillgängliga, men efter hans död 1992 har hans romankonst upplevt en renässans, som slutligen ledde fram till Sam Mendes fantastiska filmatisering av just Revolutionary Road.

Detta är berättelsen om det unga paret Frank och April, som en gång i tiden aspirerade efter konstnärliga karriärer och att framleva sina dagar i Paris. Istället har de bosatt sig i en sömnig medelklassförort där April har blivit en uttråkad hemmafru och Frank slavar på ett själsdödande kontor. En dag återupplivar de drömmen om Paris, men livet och dess omständigheter lägger hinder i vägen.