Recension: The Player of Games av Iain M. Banks

Iain M. Banks storslagna rymdopera om The Culture fortsätter med The Player of Games. I denna roman befinner vi oss i en helt annan tidsepok. The Culture är helt inriktade på att lägga hela galaxen under sig.

Huvudpersonen denna gång är en fanatisk spelare vid namn Gurgeh. Han vinner alla spel han deltar i och drabbas av en otrolig livsleda. Då får han ett erbjudande. Nämligen att bege sig till kejsardömet Azad och delta i galaxens mest komplicerade och intrikata spel. Ett spel där vinnaren kröns till kejsare.

The Player of Games är till skillnad från Consider Phlebas mycket lugnare och inte alls lika actionspäckad. Istället är historien om Gurgeh mycket mer cerebral. Det är spelen och Gurgehs väg framåt, hans strategier och navigerande förbi hinder som är huvudsaken.

Fast det är samma koncentrerade prosa och täta intrig. Det är en kompakt djungel som läsaren måste ta sig genom. Stundtals är The Player of Games något segare i vissa partier. Å andra sidan kommer punkten när det blir svårt att lägga ifrån sig boken mycket snabbare.

Att kejsardömet Azad dessutom är bebott av en art humanoider med tre kön gör romanen mycket mer intressant. Greppet påminner lite om Ursula K. Le Guins The LeftHand of Darkness där huvudpersonen besöker ett samhälle där individerna i grunden är könlösa och enbart vid behov får manliga eller kvinnliga genitalier.

Genom sina grepp lyckas både Iain M. Banks och Ursula K. Le Guin belysa och i viss mån problematisera de könsroller som sitter ingrodda i vårt eget samhälle.