Maj - Snabbversionen

När jag skrev april månads sammanfattning jublade jag över att jag hade kommit ikapp förra året. Det vill säga hade läst lika många böcker som vid motsvarande tidpunkt 2011.
Det höll i en månad och nu när det är dags att sammanfatta maj månad så är det bara att inse att jag ligger två böcker efter. Inte för att det betyder något i slutändan, men lite tävling mot mig själv handlar det om.

Maj har i alla fall präglats av efterlängtade uppföljare. Först blev det andra delen av Trudi Canavans trilogi The Traitor Spy Trilogy och slutligen den mest efterlängtade av dem alla. Bring Up the Bodies, som är uppföljaren till Bookerprisbelönade Wolf Hall från 2009.

Facit för maj blev följande:
* Fyra lästa böcker, alla romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 1 789 sidor.
* Alla lästes på engelska.
* Alla har engelska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* The Ambassador's Mission av Trudi Canavan
* The Rogue av Trudi Canavan
* Star Wars - Allegiance av Timothy Zahn
* Bring Up the Bodies av Hilary Mantel

Om jag nu tvunget måste...

En vän skickade den här länken till mig i går på Twitter. Det är sajten ShortList.com som har frågat 40 kändisar om vilka är deras favoritböcker. Och det är ju alltid kul att läsa. Till exempel är Barack Obamas favoritbok Song of Solomon av 1993 års Nobelpristagare Toni Morrison, fantastiska skådespelaren Kate Winslet nämner Therese Raquin av Émile Zola och Daniel Radcliffe har Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov som sin favorit.

Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.

Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"

• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
• Middlesex av Jeffrey Eugenides
• The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien
• Song of Solomon av Toni Morrison
• Orlando av Virginia Woolf
• Of Mice and Men av John Steinbeck
• To Kill a Mockingbird av Harper Lee
• Farmor och vår Herre av Hjalmar Bergman
• 1984 av George Orwell

Nå, vilken är din favoritbok? Och dina bubblare?

Att öppna en efterlängtad bok

I dag anlände den äntligen. Bring Up the Bodies av Hilary Mantel, uppföljaren till hennes välförtjänt prisbelönta roman Wolf Hall från 2009. I skrivandes stund har jag läst ungefär halva första kapitlet och magin från Wolf Hall finns kvar.

Hilary Mantel har åter tagit mig i handen och dragit med mig på en tidsresa till 1500-talets England och Henry VIII:s hov där jag åter får följa hennes protagonist Thomas Cromwell. Bring Up the Bodies tar utan omsvep vid precis där Wolf Hall slutade. Det är utan tvekan mycket njutbar läsning. Äntligen!

I övrigt har jag inte varit en särskilt flitig läsare i maj månad. Lusten ha inte riktigt infunnit sig, men jag hoppas att Bring Up the Bodies blir en nytändning tillsammans med min nyinrättade läshörna på balkongen. Det lär bli en härlig sommar. I förmiddags avslutade jag dock Star Wars-romanen Allegiance av Timothy Zahn. Bra, lättsam och friktionslös läsning. Precis vad jag behövde.

Recension: The Rogue av Trudi Canavan

Trudi Canavan har blivit en favorit för mig bland samtida fantasyförfattare ända sedan jag läste hennes The Black Magician Trilogy (TBMT). Visserligen gillade jag inte hennes Age of the Five Trilogy som jag upplevde som ganska så träig och ofärdig. Därför var det glädjande att hon valde att satsa på att utveckla den värld som hon etablerat i TBMT.

Först kom det en prequel (förhistoria) som hette The Magician's Apprentice och som gav mycket välbehövlig bakgrundsinformation till hennes fantasyvärld och bidrar med många välbehövliga pusselbitar. Dessutom krattade den manegen för uppföljartrilogin, The Traitor Spy Trilogy (TTST). Första delen i TTST recenserade jag här och jag gillade den skarpt.

Tyvärr är jag inte lika entusiastisk rörande The Rogue, den andra boken i serien. Den innehåller allt det som gjort alla de andra böckerna så bra. Det drivande språket, de återkommande diskussionerna om kön, klass och sexualitet samt de mångfacetterade karaktärerna. Ändå infinner inte magin sig, som den gjorde i de tidigare böckerna om Kyralias magikergille.

Jag försöker sätta fingret på vad det är som saknas, men det är undflyende och oroande icke-konkret känsla. Möjligen är det den långa startsträckan det som dämpar min entusiasm, men samtidigt har det varit ett problem med alla Trudi Canavans böcker. Hon tar god tid på sig innan berättelsen varvar upp, men i The Rouge är startsträckan längre än normalt.

Fast nu ska jag inte avskräcka er. För den sista tredjedelen av boken är riktigt spännande, särskilt när några av de röda trådarna avslutas, medan andra lämnas i cliffhangers som faktiskt lovar gott inför trilogins sista del. Och jag hoppas verkligen hon får till en rejäl nagelbitare som bränner till på samma sätt som hon lyckades så väl med i TBMT.

Därefter hoppas jag att Trudi Canavan låter Kyralias magikergille vara. Dels för att det känns som hon, i alla fall för tillfället, har nått vägs ände med denna värld och dess karaktärer. Dels för att jag gärna vill se vad hon kan åstadkomma med andra fantasyvärldar. För mig hade hon gärna fått ge sig in i science fiction-genren, det hade varit kul att se vad Trudi Canavan hade kunnat få till med en sådan historia.

Två nya på gång

Det kliade till i fingrarna i dag och plötsligt går jag här hemma och väntar på två nya böcker. Den första är självklart Hilary Mantels nya roman Bring Up the Bodies. Den har jag skrivit mer om i det här inlägget.

Bok nummer två blev Jane Rogers science fiction-roman The Testament of Jessie Lamb, som vann årets Arthur C. Clarke Award och var långlistad för årets Bookerpris.

The Testament of Jessie Lamb är en dystopisk roman som utspelar i en nära framtid där ett virus gör att varje graviditet blir en dödsdom för både kvinna och foster. Läs mer om romanen här och här.

Jag har aldrig läst något av Jane Rogers, men The Testament of Jessie Lamb verkar otroligt spännande så det ska bli kul att få stifta bekantskap med Jane Rogers författarskap.

Tack Maurice

Illustration från Till vildingarnas land. Maurice Sendaks mest kända verk. 

I tisdags avled den amerikanske barnboksförfattaren och ALMA-pristagaren Maurice Sendak i sitt hem i Connecticut. Han blev 83 år gammal.

Hans bok Till vildingarnas land var en bok jag alltid läste när jag besökte mitt lokala bibliotek som barn (vilket jag för övrigt gjorde ganska så ofta). Jag ägde den aldrig själv, utan det var en bok som enbart lästes på bibblan och även lånades hem med jämna mellanrum. Har skrivit mer om den i detta inlägg.

Det är sorgligt att Maurice Sendak har gått bort, men hans böcker kommer alltid leva kvar och jag hoppas verkligen att barn för all framtid kommer att få en chans att få ta del av hans fantastiska världar. Själv är jag oerhört tacksam att jag fick uppleva dem.

New York Times citerar (i slutet av artikeln) ur ett brev som en åtta-årig pojke skrev till Maurice Sendak (min översättning):
"Käre herr Sendak. Hur mycket kostar det att åka till vildingarnas land? Om det inte är för dyrt så skulle jag och min syster vilja tillbringa sommaren där."

Jag kan bara hålla med den lille pojken, jag vill också tillbringa sommaren i vildingarnas land.

Äntligen, den har anlänt!

Läser på Slate.com att en efterlängtad uppföljare äntligen har anlänt till bokhandelsdiskarna. Jag pratar förstås om Bring Up the Bodies av Hilary Mantel. Fortsättningen på den otroligt spännande och välskrivna historiska romanen Wolf Hall, som belönades med 2009 års Bookerpris.

Hilary Mantel följer den av historien illa ansedde och hatade Thomas Cromwell, som var Henrik VIII:s främste rådgivare och minister på 1530-talet. Precis som många av Henrik VIII:s närmsta män slutade hans dagar på stupstocken, men det ändrar inte det faktum att det är ett fascinerande människoöde man som läsare får ta del av. Thomas Cromwell gjorde ju bland annat en fantastisk klassresa, han föddes som son till en smed och när han dog var han earl av Essex.

Även The Daily Beast och The Guardian skriver om Bring Up the Bodies. I den sistnämnda publikationen är det den kanadensiska författaren Margaret Atwood som recenserar.

En bok jag alltid återvänder till del 1

Under denna vinjett kommer jag när andan faller på skriva om en bok jag alltid återvänder till oavsett hur många gånger jag än läser den.

Först ut är Of Mice and Men av Nobelpristagaren John Steinbeck. Hans kortroman från 1937 om de kringvandrande lantarbetarna George och Lennie har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag först läste den.

John Steinbeck lyckas på runt 100 sidor berätta en hjärtskärande och vacker historia om vänskap, drömmar och precis som i dikten som gett romanen dess namn; väl uttänkta planer som går fel.

Den har självklart också hamnat på min lista över böcker som fått och får mig att gråta. Det räcker ibland att jag bara läser första sidan, för jag kan boken så bra.

Nu återstår att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?