Recension: The Expanse-trilogin av James S.A. Corey

Åh vad jag har längtat efter en rejäl rymdopera. En storslagen episk science fiction-serie i samma anda som Asimovs Stiftelseromaner eller för den delen Star Wars och Star Trek. Och då fångade James S.A. Coreys (pseudonym för Daniel Abraham och Ty Franck) serie The Expanse, som för tillfället består av en inledande trilogi: Leviathan Wakes, Caliban's War och Abaddon's Gate.

Först tänkte jag recensera trilogins delar var för sig, men bestämde mig ändå för att göra en sammanslagen recension. Dels på grund av lathet, dels på grund av att de enskilda böckerna är så pass sammanhängande att det känns mest logiskt att göra så.

The Expanse utspelar sig i en nära framtid där människan har koloniserat solsystemet men ännu inte lyckats ta sig utanför det. Rent politiskt domineras solsystemet av Jorden och Mars, som samarbetar i en bräcklig allians. Mot dessa står belters, som kallas så för att de befolkar kolonierna som finns i asteroidbältet samt på Jupiters och Saturnus månar.

Hela historien tar sin början med att Jim Holden, sekond på isfraktaren Canterbury, undersöker ett övergivet skepp. Medan Jim och några ur besättningen är ombord på det okända skeppet förstörs Canterbury av ett anonymt krigsfartyg.

Samtidigt får polisen Miller i uppdrag att hitta en försvunnen kvinna, som är dotter till en av soslsystemets rikaste och mäktigaste företagsledare. Allt detta blir upptakten till en hisnande jakt genom solsystemet och kamp mot klockan när en (antagligen) utomjordisk (engelskans alien, inte helt lätt att översätta) entitet hotar att förstöra jorden och utrota mänskligheten.

Detta är i princip upptakten till första boken, men jag vill inte på något sätt avslöja för mycket. Jag kan bara konstatera att det är fängslande historia och särskilt första boken är svår att lägga ifrån sig. Karaktärerna är levande och mångfasetterade, vilket särskilt gäller huvudpersonen Jim Holden och hans minst sagt osmidiga idealism och hans outsinliga kärlek till en nybryggd kopp svart kaffe.

En av anledningar att böckerna är snabblästa är att kapitlen är korta, slutar med cliffhangers och fokuserar enbart på en karaktär åt gången. I första boken skiftar kapitlen mellan Holden och Miller endast, medan flera POW-karaktärer (point of view) introduceras i de följande två böckerna. Ett grepp så kanske känns igen från George R. R. Martins böcker. Nu råkar det också vara så att Ty Frank, en av författarna bakom James S.A. Corey, är assistent åt Martin.

Det finns också ett djup i böckerna och en vilja till samhällsanalys. Till exempel vilken roll det privata näringslivet kan spela i framtiden, en inte ovanlig syn i The Expanse är till exempel privata polisstyrkor. Dessutom har författarna tänkt till och insett att om människan i allt större utsträckning lever i kolonier och skepp med låg eller ingen gravitation. Det beskrivs till och med hur belters rent fysiskt ser annorlunda ut mot jordbor på grund av deras uppväxtmiljö. Något som självklart även leder till kulturella skillnader och i förlängningen rasism.

Jag tyckte The Expanse var väldigt bra och spännande. Jag ser verkligen fram emot den fjärde boken i som utspelas i denna värld, förhoppningsvis blir det en ny trilogi med en ny infallsvinkel. Den grundläggande konflikten i de tre första böckerna känns som den har kommit till vägs ände.

Om du gillar science fiction är detta måste-läsning, särskilt om du precis som jag har en fäbless för storslagen rymdopera. Även om James S.A. Corey lånar friskt från andra genrer som till exempel skräck, noir och cyberpunk.

Recension: Rivers of London av Ben Aaronovitch

Möt Peter Grant, en nybakad konstapel inom Metropolitan Police i London. Han dras in i ett mystiskt mord vid Royal Opera House i Covent Garden när han konfronteras av ett vittne till dådet. Det enda problemet är att vittnet är ett spöke och Grant är den enda som kan se honom. Detta drar in Peter Grant i en undre värld han inte visste existerade.

Den här boken plockade jag ut under ett besök på SF-bokhandeln i Malmö. Jag hade gått mellan hyllorna en lång stund innan jag slutligen bestämde mig för Rivers of London. Det var Karin, som stod i kassan, som slutligen övertygade mig med meningen: "Det är som en blandning mellan en brittisk tv-deckare och Harry Potter". SÅLD!

Turligt nog motsvarade boken min högt uppskruvade förväntningar. Jag skrattar högt flera gånger åt bokens vändningar och formuleringar. För det är en väldigt rolig bok som är skriven med en väldigt stor glimt i ögat. Utan att det för den skull blir överdrivet löjligt. Ben Aaronovitch utnyttjar genrens humoristiska potential utan att det går över gränsen till barnsligt förlöjligande.

Ben Aaronovitch visar också att han behärskar båda genrerna han har svetsat samman i sin bok, nämligen urban fantasy och pusseldeckare. De övernaturliga inslagen smälter in bra i den moderna Londonmiljön och samtidigt leder han både läsaren och sin huvudkaraktären villovägar och sidospår innan fallet slutligen är löst. Att boken dessutom inkluderar ett upplopp av världens kanske mest oväntade upprorsmakare gör ju inte saken sämre.

Jag kan varmt rekommendera Rivers of London för alla som gillar fantastik och/eller deckare. Den har något för alla. Och framförallt är den rolig. Fråga bara de som satt i den tysta kupén med mig under tågresan från Göteborg i söndags. En del skratt undslapp mig, de flesta lyckades jag omvandla till rejäla skakningar på överkroppen.

Tegelstensthrillernostalgi

Jag läste nyligen att den amerikanske trhillerförfattaren Tom Clancy dog under tisdagen på ett sjukhus i Baltimore. Flera av hans böcker står i min bokhylla, men jag har inte läst någon av dem på många år. Annat var det under min sena tonår då jag slukade hans tjocka romaner den ena efter den andra.

Främst är han känd för sin långa serie romaner om CIA-agenten Jack Ryan och dennes karriär, där den första boken, Jakten på Röd Oktober, är den mest kända. Den blev ju dessutom en framgångsrik Hollywoodfilm med Alex Baldwin, Sean Connery och Stellan Skarsgård i några av rollerna.

Just den är också den bästa filmatiseringen av Tom Clancys böcker. Min favorit är dock en roman som inte ingår i Jack Ryan-serien. Röd Storm, från 1986, är en skildring av hur Kalla kriget utvecklas till ett tredje världskrig med epicentrum i Tyskland. Ett scenario som kanske inte känns plausibelt längre, men ändock en mycket intressant roman.

Numera känner jag mig inte särskilt sugen på att läsa Tom Clancy längre. Han har känts ganska så ointressant under en väldigt lång tid. Därmed inte sagt att hans böcker fortfarande står i min hylla av en väldigt bra anledning. Nämligen nostalgi.

September - snabbversionen

Då var septembers saga all. En månad som varit upp och ner samt bjudit på mycket spännande läsning.
Att jag dessutom besökte bokmässan i Göteborg för första gången sedan 2010 gjorde att månaden fick en bra avslutning.
Septembers stora läsglädje blev Rivers of London av Ben Aaronovitch. Kanske med tanke på att jag köpte den på vinst och förlust. Det blev en storvinst!

Fast mer om den i ett senare inlägg. Oktober ska ju bli den månad (tänkte jag) som jag långsamt börjar komma igång med bloggandet igen. Framförallt skriva recensioner, men också reflektioner kring böcker, författare och genrer. Kan förvarna er redan nu att det kommer nog bli många inlägg som rör sig kring science fiction och fantasy. För nu i höst kommer jag ha ett stort behov av eskapism.

Facit för september blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fyra romaner och två populärhistoriska böcker.
* Sammanlagt sidantal blev 2197.
* Tre lästes på svenska och tre på engelska.
* Två har svenska som originalspråk och fyra har engelska.

Och här har ni läslistan:
* Svitjods undergång och Sveriges födelse av Henrik och Fredrik Lindström
* Nemesis av Philip Roth
* Sveriges drottningar av Herman Lindqvist
* The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers
* Drömgångare av Samantha Shannon
* Rivers of London av Ben Aaronovitch

Lyssna på BiblioPepe - del 12

Då var det dags igen! I eftermiddag klockan 17 ska ni lyssna på mig när jag deltar i kulturpanelen i Hallå Skåne i P4 Kristianstad.
Ämnet för dagens panel är självklart Bokmässan i Göteborg som börjar på torsdag samt en diskussion kring höstens bokutgivning.

Apropå Bokmässan så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och ska åka dit, det var ju tre år sedan sist. Min tanke var att mitt bloggande här på BiblioPepe skulle komma igång igen i samband med detta.

Nu är det dock så här att jag ska skriva i Skånskans bokmässeblogg och därför skjuter jag på återupptagandet av BiblioPepe till oktober. Istället får ni följa mig och mina kollegor Gunilla, Kristina, Pernilla och Eva under vårt besök på Bokmässan.

Nog om det. Vad var det nu ni skulle göra klockan 17 i eftermiddag? Just det! Ratta in P4 Kristianstad och lyssna på mig.

Augusti - snabbversionen

Tiden går obönhörligen vidare. Augusti är avklarad och det blev en mycket rolig läsmånad. Två efterlängtade recensionsböcker hamnade i mitt knä. I övrigt har det blivit en bra blandning av populärvetenskap, samtidsskildringar och dystopier.

Facit för augusti blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och en populärvetenskaplig bok.
* Sammanlagt sidantal blev 1826.
* Fem lästes på svenska och en på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk och tre har svenska.

Och här har ni läslistan:
* The Human Stain av Philip Roth
* Verklighetens magi av Richard Dawkins
* Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden av Jonas Gardell
* Wolf Hall av Hilary Mantel
* Den nya människan av Boel Bermann
* Bödeln av Pär Lagerkvist

Juli - snabbversionen

Dags att sammanfatta juli. En månad som känns som den har varit otroligt lång, men samtidigt gått så otroligt fort. Klassiker har varit månadens tema. Främst då amerikanska men även en japansk sådan har lästs. Däremot avslutades månaden på en regnbågsfärgad ton. Har nämligen läst en monografi om den amerikanska hbtq-rörelsens kamp för lika rättigheter. Och i skrivandes stund håller jag på att skriva min recension (ja detta inlägg tjänstgör även som prokrastinering).
Nu har det även gått en månad av min bloggpaus (utom sammanfattningarna då). Har redan känt ett lite behov av att skriva ett inlägg eller två, men jag pausar ett tag till.

Facit för juli blev följande:
* Fem lästa romaner och en fackbok.
* Sammanlagt sidantal blev 1872
* Fyra lästes på engelska och två på svenska.
* Fyra har engelska som originalspråk, en har spanska och en har japanska.

Och här har ni läslistan:
* Moby-Dick av Herman Melville
* Antwerp av Roberto Bolaño
* American Pastoral av Philip Roth
* I Married a Communist av Philip Roth
* Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima
* Seger - Gayrevolutionens triumf av Linda Hirshman